livet från Unit 731

Ah just det, i mitt förra inlägg glömde jag skriva en del om vad som händer i november. Det ligger nämligen till på så vis att jag ska på Slipknot konsert den 13 nov i Köpenhamn. Dessutom lirar Children of bodom och Mashine head. Det kommer bli skoj, sitter o sneglar på biljetterna nu :P
Men det är inte allt, utan bara två dagar senare, den 15:e november, ska jag och ett helt gäng polare dra tillbaka till Köpenhamn och uppleva Sensation white. Det är för er som inte vet ett stort jävla disco! Det som gör saken roligare är att man bara får ha vitt på sig. Tänk er själva, trettio tusen pers som studsar omkring helt klädda i vitt! Jag har en lång video från förra Sensation, jag ska stycka upp den och lägga ut några småklipp på youtube. Jag ska länka dem senare.

Idag blir det en lite seg dag, ska tvätta, städa, springa, träna på gymet, handla med morsan sen bara slacka hela kvällen.
Efter idag jobbar jag dessutom 8 dagar i sträck, vilket kommer suga ganska mycket. Men det blir lönsing idag så det kommmer ju kanske lyfta humöret en smula. Nu ska jag sticka ut en runda. Glöm inte att spana på länkarna jag lägger ut senare :D

"Ja, jag pratar om Landom Bryce i dåtid för det finns ett system som utvärderar våra ungdomar och våra liv utan helhetsperspektiv. Någon som får 4.0 kommer att lyckas. Någon som får 2.5 gör det inte. Under 750 på högskoleprovet innebär att vissa dörrar stängs. Folks personlighet, humor, medkänsla - inget av det sår med på ansökan.
Det handlar om siffror.
Det var något visst med Landon Bryce, hand hade det där extra. Han hade en inre styrka som höll honom i skolan, och som skulle kunna påverka våra liv till det bättre och leda folk dit de ville gå, men Landon kunde inte unvika soffrorna. Soffror som talar om för en 18-åring att han har misslyckats. Såvida inte ett mirakel sker är livet över för dem. Nästa."

Detta inlägg kommer från en serie som heter Millenium, och har visserligen inte något att göra med serien som helhet, men vad som sades i denna konversation intresserade mig något oerhört. För i detta inlägg framställs allt som jag tycker är skadat med vårt skolsystem. Det fanns en tjej i min klass i gymnasiet, en tjej med höga betyg, mycket högre än mina som faktiskt inte ens lyckades få ett gymnasiebetyg utan bara fick ett "samlat betygsdokument". Denna tjej visste det som hon behövde veta för att få bra betyg men vid ett tillfälle lyckades hon räcka upp handen och ställa följande fråga; "Varför är inte USA med i EU?". Detta är sant och har hänt. Okej, skadat trög tjej utan förmåga att dra egna slutsatsatser. Det finns andra exempel; en anna kille som fick skitbra betyg men var abnormt osocial. Snubben hade kunnat bli en läkare eller vad som helst, så länge jobbet inte kräver ett man träffar männsikor alls. Jag själv, tja, jag pluggade inte. Jag försökte lyssna på vissa lektioner, hängde med om det var intressant, sov eller skolkade om det verkade trist. Jag gick kanske på tre geografi lektioner sedan orkade jag inte mer. Vad gjorde jag istället? Jag satt i iblioteket och läste poesi och lite annan litteratur. Det var här jag upptäckte Hjalmar Gullberg, Karin Boye, Shakespear, Dante Alighieri eller John Milton. Visserligen har detta inte hjälpt mig alls karriärsmässigt, men det har utvecklat mig som person, gett mig en personlighet och en bred allmänbildning.
När folk pratar om intelligens brukar frågan om Högskoleprov eller gymnasiebetyg komma upp. Jag har kassa gymnasiebetyg och genomsnittsligt resultat på högskoleprovet. Dock har jag utöver det normala på IQ prover. Okej, jag är inte abnormt smart, men en bra bit över genomsnittet.
 Vad jag försöker komma fram till är att betygen man får är inte hela den du är. Det är en liten del av helheten av din personlighet. Det finns inget som säger att du kommer bli en bra tillgång för företaget som anställer dig. En snubbe på mitt jobb har en riktigt bra bartenderutbildning och är dessutom kock; han har med andra ord koll på läget. Men inte en enda,jag överdriver inte, gillar att jobba med honom. Snubben är jävligt irriterande att ha med att göra och han är socialt missanpassad. Visste vi det när vi anställde honom? Nepp, men så är det. På pappret är han guld, att jobba med är han rost.

Det jag skriver nu är något som man i vanliga fall kan summera i ett ord; Gnäll. Att gnälla - "När man klagar onödigt mycket över något som egentligen ingen tycker är ett problem." Just så är det, alla är vana vid detta system och håller envist fast vid det oavsett om de fått bra eller dåliga betyg.
Jag tror mig kunna gå långt i mitt liv utan bra betyg och jag ska komma tillbaka och visa er senare. Men tills dess får jag härda ut.

I övrigt i mitt liv, jag har börjat lira wow igen. Mest för att få spendera tid med en tjejkompis som spelar en del :)
Jag ska på bio i morgon med några vänner, en har fyllt år och jag ska bjuda honom. Jag jobbar 50 timmar denna vecka, kanske inte det roligaste, men det bygger karaktär. En av mina polare ska kanske få ett kontrakt med Myspace där han ska sända radio för dem, grattis till honom.
Dessutom, en viktig sak; jag tror att jag håller på att börja tycka om någon. Jga känner mig ganska orolig över det för jag vill verkligen inte egentligen, jag vill ta mig till frankrike och leva mitt liv. Jag orkar inte med ett förhållande...men endå...man väljer det inte själv. Vi får se vad som händer där.

Tills nästa gång; ha det fint :D

"Emil kan jag få en Cola Light?" Jag tar börjar leta och frågar om en Cola Zero går bra. Olivia börjar föklarat att Zero är lite för maskulint att dricka så hon vill gärna ha en light. Okej säger jag och slänger i ett par isbitar i ett glas. Under tiden jag häller upp colan tar Olivia inte bort sin blick från mitt ansikte. När jag ger henne colan forsätter hon titta mig djupt i ögonen. "Ser du något du tycker om?" frågar jag. "Mmmm..." svarar hon och dricker.
Efter några sekunders tystnad bryts den av att hon säger; "Emil, det är något med dina ögon."
"Jag är förkyld", ursäktade jag mig. Hon fnissade och förklarade att det inte var så hon menade. "Det är något  mystiskt med dem. Man kan titta dig djupt i ögonen och inte ha en aning om vad som döljer sig bakom dem. Nu när vi pratar verkar du glad och jag tycker verkligen om att du börjat le igen, men dina ögon verkar aldrig glada."
Jag har hört detta pratet innan. Att mina ögon ser ledsna ut, nästan som en tiggande hunds ögon. Jag säger att det förmodligen ligger lite sanning i båda påståendena, att jag ler och verkar glad, men att ögonen avsöjar en annan del av mig.

Eftersom jag får lite beställningar hänger hon med upp i köket där vi fortsätter prata. Samtalet pendlar mellan olika delar av  våra kroppar som andra ofta påpekar. Hos mig är det oftas ögonen och händerna. Har fått höra att jag har ovanligt omanliga händer, de är mjuka och varma. Mjukare än Olivias, trots att hon tydligen använde en svindyr lotion :)
Olivia berättade att killar fota påpekade hennes ögon, men hon trodde det var för att det var vad de trodde att hon ville höra. Egentligen ville de bara en sak, alla killar var precis på samma vis. Visserligen blev hon smått imponerad att jag inte varit med någon tjej sedan det tog slut med mitt ex. Hon hade inställningen att killar var tvungna att gå ut och ligga med alla för att ta igen den förlorade stoltheten när de blivit dumpade. Hon rabblade på om hur hennes ex hade gott på som en kåt hund när det tog slut mellan dem. Vad ska jag säga? Att killar egentligen är hundar?

Efter en liten stund sticker hon vidare för att handla kläder till sin mammas bröllop. Kvar på jobb är jag och Bastian. Har inte träffat honom på några veckor och det som jag gillar med att jobba med honom är att han alltid är glad och får mig att skratta. Idag var han inte glad och fick mig inte att skratta. Efter ett litet tag på jobb kommer det fram; hans tjej dumpade honom förra måndagen.  Även om jag själv befann mig i samma sits för några månader sedan visste jag inte hur jag skulle hantera situationen. De hade varit tillsammans i fem år. Skit händer, det drabbar alla. Inte ens den ex-glada Bastian kunde komma undan. Så nu får vi på jobb agera Dr.Phil för honom, så som de har gjort för mig när jag behövde. Så som vi tog hand om Morten när han rasade och blev skickad på en två verkors semester.

Nu är det hög tid att jag somnar.
Vi ses i morgon!

Jag tror på dödshjälp. Jag är för dödshjälp, jag förstår dödshjälp och självmord. Jag vet att om jag själv, genom en olycka eller en sjukdom, hade blivit oförmögen att ta hand om mig själv och ansett mig en börda för andra, velat dö. När jag ser gamla männsikor försöka ta sig på bussen, när jag ser dem kämpa med sina rulatorer, med sig själva, så tänker jag alltid, alltid, att när jag blir så pass dålig att jag inte kan ta mig fram utan ett redskap, en krycka, en käpp, rullstol eller annat, så vill jag dö. Jag vill dö medan jag fortfrande kan gå på toaletten själv. Jag vill inte leve ett liv fyllt av smärta genom någon tråkig sjukdom. Jag vill inte leva ett liv fullt av medicinering och smärtstillande.
Dessutom förstår jag människor som inte orkar leva längre, som har problem med sina liv, kanske inte genom fysiska smärtor och åkommor, utan helt enkelt genom att livet inte erbjuder dem något som ger dem en anledning att fortsätta leva. Oroliga själar utan något som helst syfte. Jag förstår dem verkligen. För trots allt så lever vi liv som ingen av oss har bett om att få leva. Det är trångsynt att inte förstå varför man vill begå självmord. Jag lever nu ett liv, orolig, vilsen, förvirrad över vad jag ska göra. Jag har inte blivit lika van vid livet som så många andra. Omställningen är för stor, först sover jag en drömlös sömn som varat i alla tiders tid för att sedan vakna på ett sjukhus. Kall och fylld med smärta kastas jag in i en värld som jag aldrig bett om att få se, in i ett liv jag aldrig längtat efter.
Det är ganska intressant egentligen, att föräldrar skaffar barn för sin egen skull. De vill ha barn för att fylla sina liv med en ny mening, för att hitta något som de kan ta hand om och älska. Men, i regel är det endast för deras egen skull. Vem tänker på barnen? Visserligen kan vi inte fråga dem om de vill bl födda, men varför ta det förgivet?
Det är sant att jag velat ha barn. Massor av dem. Nu tror jag inte ens att jag orkar vara mig själv längre.

Men åter till dödshjälp och självmord. När man berättar att man är för dödshjälp måste man i regel vara snabb med att tillsägga att det gäller folk som ligger i koma eller dylika situationer. I regel för att andra har lättare att relatera till den sortens dödshjälp; att avliva någon som har svåra smärtor eller är en grönsak, dvs redan är snutt på döda, kroppen har bara inte släppt taget än. Då är det mer socialt acceptabelt. Men jag tar ett steg till och säger att dödshjälp är till för alla som är trötta på livet. Och varför inte? Varför inte tillåtas vara trött på livet? Jag vet att jag är det. Det erbjuder mig inget annat än en vag längan om att det snart kan komma att bli bättre. Det är nog så jag tröstar mig själv, att morgondagen har kanske något annat att erbjuda än den ruttna dag jag just haft. Är det verkligen allt? En lätt nyfikenhet om vad som kanske ska hända? Att få känna den kittlande känslan i magen när något bra händer, de få tillfällen det händer? Är det vad jag lever för? Lever jag för andras skull? Att jag inte vill dö för att såra andra?

Om man tänker på självmord, seriöst planerar att avsluta sitt liv så anses man ganska störd. Sjuk i huvudet. Depprimerad är väl den psykologiska termen. Varför det? Varför är det sjukt att inte vilja leva mer? Jag förstår det verkligen inte med ett starkt inte. Jag Vet Inte Varför Man Inte Kan Få Vilja Dö.
Männislan är ett sällskapsdjur. Vi behöver närhet och känna beröring. Vi behöver kärlek i form av något annat än några fjuttiga ord eller sms. Vi behöver känna oss behövda och uppskattade. Men i vårt samhälle finns det inte utrymme för det till alla. Många, och jag tror att det är många fler än vi kan eller vill tro, känner sig ensamma. Många kan känna sig ensamma trots att de har en partner. Mitt ex är ett bra exempel på det. Hon är tillsammans med en snubbe men känner sig ensam och förvirrad. Visserligen är hon inte fullt medveten om vart felet ligger så hon fortsätter gå runt och tror att allt ska lösa sig.
Det är samma för så otroligt många andra. Så många går omkring i sina värdelösa liv med sina tråkiga jobb, ensamma hem, vänner som sviker, partners som inte förstår och väntar på att dagen då allt vänder ska komma. Jag tror inte att en sådan dag kommer för någon av oss. Fast jag kan ha fel. Dock är jag säker på att den inte kommer för min del. Mitt liv är redan fastställt till att vara segt, ensamt och tråkit. Ibland trivs jag med det, men det går inte en dag då jag önskar att det var annorlunda. Jag hade velat att jag skulle vara nöjd med min egen tillvaro. Nöjd med de vänner jag har, de tjejer som flirtar med mig, det jobb jag har och den mat jag äter. För det mesta lyckas jag glömma hur dåligt jag mår. Ibland kan det gå flera dagar utan att jag känner mig dålig. Men ensamheten gör sig alltid påmind på kvällarna då jag ska sova.

Ska jag sammanfatta livet; Ibland vinner man, ibland förlorar man. Ibland är man på topp, ibland inte. Livets regel; "Det finns människor som går genom livet alltid lyckliga, och det är inte du."

Därför är jag för självmord och dödshjälp. Livet är inte heligt och det saknar värde. Tro inte att det är fel att begå självmord. Vi valde inte att födas, men vi kan välja att dö och det valet är bara vårt eget. Ingen, inte dina vänner eller ens din familj kan välja det åt dig. Lev ditt liv för dig själv och dö för dig själv.
Ibland vill jag bara bli räddad från det liv jag har. Fångad, innan jag slår i den stenhårda botten.

Okej, jag är inte så mycket för Reor i affärer, men jag lyckades göra världens roligaste (tycker bara jag och inte Chris :P) inköp på Gröna Lund här i La. Jag hittade en kavaj för 200:- och köpte den! Visserligen passar den inte alls, väldigt förstor, men det kommer nog ett tillfälle då jag kan ha den på mig! haha, är iaf jävligt glad för den.

Sedan visade det sig att Slipknot ska släppa en ny skiva och dessutom gör den en turné för den ju nu och jag ska se dem i Köpenhamn i november. Blir trejde gången jag ser dem med så råkade de ju oxå vara mina gudar! Manson var oxå en av de stora tills han slog i huvudet och nu tror han att han är någon av Nsync medlemmarna.

Idag är jag ledig och eftersom jag fick 4000:- igår bara sådär så ska jag naturligtvis handla lite. Sticker till Center syd senare och ser om där finns något jag vill ha. Finns inget jag direkt vet jag ska köpa, bara på systemet, fylla på Martini lagret lite, men annars har jag ingen aning. Men det finns alltid något som man "behöver" när man väl är där.

Dessutom är jag glad för nu är det inte så lång tid till lördag, och då är det Hbg festival. Feeeest och Bungeee! Fy fan vad det ska bli kul. Visserligen är jag en smula rädd för höjder, speciellt om jag ska kasta mig från en 60m hög kran samtidigt som jag ber till gud att olycks-statistiken inte ljuger.

I övrigt har jag inte kunnat träna på några dagar, har dragit på mig en irriterande förkylning. Snuvar och nyser hela tiden, men den är påväg att gå över så jag kommer snart ut och kan röra på mig igen.

Klart att det händer en del mer i mitt liv, men jag vill inte slänga upp allt på nätet, finns en del godsaker som jag gärna behåller för mig själv. Eller tja, inte helt för mig själv :)

Nu försvinner jag ett tag. ta ta

Idag gjorde jag ett löfte till mig själv. För det mesta tar jag dem inte på allvar och ignorerar dem så gott som hela tiden, bryter mina löften hela tiden. Men detta ska jag hålla dyrt och heligt. Jag är så trött nu, och en smula förkyld. Tur att jag snart ska bädda ned mig i mina varma säng. Jag ska ta en dush och krypa ihop, ren och naken under täcket. Först frysa och skaka lite, sen somna och drömma. Jag är ledig i morgon och ska njuta av dagen så gott som fullständigt.
Nu orkar jag inte skriva mer. Ni får ha det fint!
 Baj baj

Jag trodde att drömmarna hade försvunnit... men nu kommer de tillbaka och river upp allt igen. Fan vad jag kommer ha en dålig dag idag....

Nu ska jag föreslå något knasigt. Det är ju som så att jag ska dra till Kina någon gång kort efter Maj månad nästa år, och jag vill inte åka ensam. Dessutom ligger det till så att de vänner jag har pluggar lr så har de en flickvän. Så det jag föreslår är följande; om ni själva har planer att åka till Kina och spendera två månader där någon gång då jag tänker åka dit hade det varit kul att samåka :) Jag vet att det kan verka en aning skummt att annonsera polare på nätet, men vafan, det är iaf bättre än att annonsera pojkvän lr flickvän, och det finns massor med knasiga sidor med sådant.
Vill ju helst bara ha seriösa personer :)

Satt o bläddrade genom mina gamla böcker från Lund :S Fan vad mycket jag glömt. Men jag ska i alla fall omtenta de tentor jag inte klarade, dvs samtliga, men jag ska klara dem. Några kurser vet jag att jag kan klara med lite självdiciplin, men Mekaniken är jag lite orolig för... Den kursen är nog den flummigaste jag någonsin läst. Dessutom är Flerdimensionell analys oxå en kurs som kan suga med sina tredjegradsintegraler och allmänna beräkningar med en massa olika obekanta variabler. Det är okej att ha två och tre obekanta, men när man kommer upp i fem och sex blir det ganska sug. Dessutom är jag inte van att utföra beräkningar som behandlar Rummet och inte Planet. Planet är enkelt, men sen kommer man till Rummet, and that sux.
Sen har vi kursen Linjär Algerbra som behandlar Matriser och vektorer. Matriserna är okej tills de introducerar Determinater och då fummlar jag bort mig själv. Vektorerna är okej tills man ska göra basbyten och då blir det oxå knas. Det enda jag minns från Lin Algen är Gauss elemination som är ett bra och dessutom skoj sätt att lösa ekvationer med fler än tre obekanta. Visserligen krävs det ett antal ekvationer man ska utgå från.
Så om det finns någon där ute som läser mig blogg och känner att ni kan hjälpa mig så snälla tveka inte..för detta kan fan bli svårt. Men lite utmaning kan visserligen krydda vardagen en smula :)

Nu ska jag till jobb, jobbar bara 4 timmar idag, ganska onödigt men soft. Sen är jag fri i morgon. Ska fira min polare som haar sin sistya arbetsdag på sitt jobb idag! Grattis dude!

Puss puss

http://www.youtube.com/watch?v=VntFEWF8I8A&feature=related

Konversation mellan Chandler och Joey:

(Chandler) - Your upset? What did I say?
(Joey) - It´s not what you said it´s the way you said it. OH MY GOD, your right, I am a woman!

Hahaha, älskar vänner!

Man säger mig att mitt liv tar slut. Man säger att jag kommer dö, att mina andetag är räknade, att mitt hjärta närmar sig sitt sista slag. Man har sagt att mitt liv är mitt sista, att jag inte kommer tillbaka. Det är sagt att detta är min sista och enda chans att göra något. Vissa menar att jag ska ta vara på den tid jag har kvar, att jag inte ska slösa bort mitt liv. Någon sade till mig att jag ska fokusera på det som gör mig glad.

Om jag åker i fängelse i några år? Är det att kasta bort mitt liv? Jobbar med något som jag vantrivs med, är det bortkastat?
Själv vill jag inte tänka så. Så länge det gett mig något på gott eller ont anser jag inte att tiden är bortkastad. Det enda riktiga sätt att kasta bort ditt liv är om du gör något som inte ger dig några minnen, drogar för mycket eller hamnar i en koma.
På min morfars begravning hölls det ett tal, och jag minns bara en enda liten mening. Den sades med antydan till min mormors mor som är väldigt gammal, han sade: "Hon har glömt hur man kommer ihåg." Och det är så det kanske är att kasta bort sitt liv, att inte ha några minnen kvar. Att glömma vem man är, vad man är, vad man gjort eller ska göra.

Jag vet att jag inte har något intresse av att kasta bort mitt liv, men ibland måste man offra lite tid för att kunna leva mer någon annan gång. Jag ska arbeta på ett piss-jobb tills nästa sommar, efter det ska jag börja leva mitt liv lite mer. Jag ska åka någonstans och vara där några månader, och Kina var en tanke. Kanske inte hongkong, utan se på den södra gränsen, kanske backpacka genom större delen av det södra landet? Efteer några månader där åker jag till frankrike och med lite tur stannar jag där i några år. Under dessa år, som förmodligen kommer bli de händelserikaste i mitt liv, kommer jag kanske få se afrika, leva i en jungel eller hoppas fallskärm. Har jag tur kommer jag att få se krig och dessutom överleva så jag kan uppskatta livet lite mer, få känna mig mer levande. har jag otur hamnar jag i strid och tar någons liv, något som jag får bära under resten av mitt liv. Jag kommer tänka på honom och be gud att inte klandra mig för att jag gjorde min plikt.
Efter frankrike har jag planer på att bli läkare. Ni som känner mig vet att det inte är något jag pratat om ofta, men låt mig förklara. Jag ville alltid bli stridspilot som barn, men det kunde jag inte sade man, då jag var för lång. Då ville jag bli soldat, men eftersom sverige inte har en yrkesarmé gick ju inte det. Sedan pratade jag om läkare, men det var jag för korkad för fick jag veta och då lades det åt sidan. Ingen berättade för mig att ambition var något som kunde få någon att prestera bra, alla pratade om begåvning. Jag tror inte jag visste vad ordet motiverad betydde innan jag blev 14. Men nu är det sådant det är; Jobb, Kina, Legionen, Läkare.

Efter läkare då? Jag vet inte... Jag har alltid hoppats på att bli en far. Jag vill ha barn, gärna tre. Två döttrar och en son, fråga mig inte varför. Om jag kommer bli en bra make? Nej, det tror jag inte. Om jag kommer bli en bra far? Det tror och hoppas jag. Jag tror att jag kommer ta hand om och älska mina barn, stötta dem genom deras liv. Förmodligen kommer jag och barnens mamma skruva barnen på vårt unika vis, men det kommer att vara våra små skruvade barn som jag ska göra allt för. En sak jag är säker på; det ska inte gå en dag utan att jag ska tänka på dem.

Om allt detta som jag nu skrivit om kommer att hända vet jag att gud ser på mig med goda ögon. Han har ännu inte gett mig något i mitt liv jag kan klaga på, så jag sätter stor tro på att han och jag kommer bra överrens. Vi ignorerar varandra ganska bra, men vi vet om att vi inte försummar varandra. Om jag ska tacka honom för något? Gud alltså. Nej, inte här eller någon annan gång, utan det tar jag när jag är död och får min pratstund med honom. Men tills dess, ignorerar vi varandra :)

Nu ska jag sova, lång dag i morgon, fri från jobb men inte från mig själv :)

I morgon ska altså min morfar begravas. Det får mig att tänka en del på min egen begravning. Jag har redan ett tal förberett som ska läsas högt. Det lyder som såhär:

"Varför? Varför straffas de oskyldiga? Varför finns det offer? Varför finns det smärta? Det finns inga löften. Ingenting är säkert. Bara detta enda, att vissa blir kallade och vissa är utvalda. Han kommer aldrig känna sorgen och smärtan hos dem som lämnats kvar. Vi överlämnar denna kropp till tomheten, med glädje i hjärtat. För i varje frö finns det ett löfte om en blomma. Och i varje död, hur obetydlig den än är, finns det alltid ett nytt liv. En ny begynnelse."

Sådär, nu kan jag dö i lugn och ro när vi tagit hand om den biten.Visserligen är talet hämtat från en film, men det passar mig bra.

Dessuom har jag bestämt en låt jag gärna vill ska spelas på begravningen. länkar youtube nedan:
http://www.youtube.com/watch?v=8ioavsW0tgI

Haha, satt o spanade bland gamla texter och hittade en som är några år gammal som jag skrev när jag jobbade på buger king. Den är indelad i två stycken där det andra stycket förmodligen är skrivet några dagar efter det första. Enjoy :)

Jag är så jävla Oimponerad av Burger king och deras sätt att utbilda nya personalmedlemmar. Man blir placerad i en Burger king restaurang mitt bland en redan utbildad personalskara och där får man stå och observera deras rörelser och kommando. Har man tur kanske det kommer en lugn stund då man kanske hinner ställa en fråga eller två. Det som förbryllar mig med frågorna är att det verkar finnas brutalt många olika svar på samma fråga vilket gör det en aning svårt att vara väl till lags med arbetsledarna. Efter en veckas observationer med avbrott för diverse små (och återigen olika) förklaringar får man sin egen station där man får stå och härma de man observerat. Utan att egentligen veta varför står man helt plötsligt i en nybyggd restaurang med en ”komplett” Burger King utbildning där det anses vara ens skyldighet att ha lärt sig vad som skulle kunna behövas för att utföra ens arbete. Definitionen på arbete är följande: ”Gör vad fan som helst din arbetsledare skulle kunna tänka sig komma på. Och gör det med ett leende.”
Dessutom finns det olika sorters arbetsledare också. En del är bra anpassade till deras rang inom restaurangen, en del är det inte. En del verkar vara extremt bra på att inte göra något vettigt alls ifrån sig på jobb. Om jag skulle tro allt vad man sade till mig på jobb skulle jag anses som en fara för gästerna och borde därför aldrig få sätta min fot inom en kilometer från ett restaurangkök. Som tur är tror jag inte på allt man säger till mig, dessvärre gör jag inte vad de säger till mig heller har jag fått veta.
En annan sak är det märkliga faktum att jag fick min ”utbildning” i en restaurang som sades ha den största försäljningen i Sverige bara för att sedan få jobba i den restaurang som har den sämsta försäljningen i Europa. Ibland tror jag att det är Guinness rekordbok som sponsrat restaurangen under projektnamnet ”Gå i konkurs på 80 dagar”. Andra Burger king restauranger får sina matleveranser med lastbilar. Vi får vår med posten.

Det verkar som att världen har hittat vår lilla restaurang! Försäljningen går bara uppåt och humöret bland oss anställda går bara käpprätt it helvete! Dvs., Neråt.
Detta har varit min värsta dag på jobb, inte tack vare att jag gjorde något katastrofalt fel med en eller två burgare eller serverade fel mat till fel gäst. Utan det som gnagde på mig hela tiden var som vanligt en viss arbetsledare. Undrar om det står något speciellt i dennes arbetsbeskrivning rörande mig och huruvida han ska pina mig hela tiden. Bedrivs det en hemlig forskningsanstalt för mänskligt beteende i stressade helvetiska omgivningar där de placerat mig som försökskanin?
Jag sköter mina arbetsuppgifter efter min bästa förmåga och mer än så borde inte förväntas av någon anställd. Men vad händer när någon annan inte sköter sina uppgifter? Jo då har ja uppmärksammat att man borde stå varsomhelst där man inte syns. För det verkar aldrig vara den som gjort felet som får sota för det. Idag fick jag ta skit för att vissa personer har tunghäfta, är slarviga, slöa och hel enkelt odugliga. Alla dessa adjektiv passar utmärkt in på mig i mina chefers ögon. Lite taskigt tycker jag. På ett eller annat sätt var olyckligtvis allt mitt fel på jobb… lyckligtvis för alla andra utom mig… för jag är ju en klant. Undrar verkligen om de ledande inom restaurangen tycker att vi arbetare förtjänar den arrogans som de spottar på oss. Om ett fel upptäcks på jobb begås det en vild häxjakt efter vem som än skulle kunna ha begått det felet. En arbetsledare kan spendera en halvtimme i sökandet efter en person som ställt till med ett problem som skulle ta fem minuter att rätta till. Och det verkar alltid som att de hittar mig först. Kan det ha med att mitt namn e lätt att komma ihåg? Eller de kanske förknippar mitt namn med en liten blond olycka som är Astrid Lindgrens påfund.
Ni på jobb borde verkligen ta det mera försiktigt och kanske tänka lite mer på oss anställda som dessvärre också har känslor. Och till skillnad från er kan vi inte stänga av dem på jobb.

Idag vann jag en moped på en tävling på city gross i La. Vann en eldriven moped lakerad som ett kexchoklad :P Hehe, inte för att jag ska köra fanskapet. Snubben som ringde menade att han ville att jag skulle behålla den, men vafan ska jag med den till. Sälj sälj sälj och dela cash med familjen säger jag. Vad ska han göra? Det är min och jag säljer den. Pinsamt är dock att jag ska hämta den på en scen i Landskrona...gillar inte den sortens uppmärksamhet men jag får väl offra mig.
I övrigt har det inte hänt så mycket idag...klippte mig.
Oh ja, just det, jag blev av med min bästa vän, sade jag det? Well, så är det. Vi är inte vänner mer och det är mitt fel. Jag förstår henne, och jag är glad att hon har något som stöttar henne och hjälper henne nu när jag visat mig vara ett jävla svin. Istället för att begrava mig i självömkan som jag brukar håller jag humöret högt och fortsätter att skratta och le. Orkar inte låta mig tryckas ned i en virvel av sorg och annat piss.

Förresten, klarade av ännu ett av inträdesproven till FL idag, typ. 2.8 km under 12 min är ett krav. Jag klarar det dock på runt 16 minuter. Visst, det är inte perfect och i mina yngre dagar kunde jag springa det under kvarten, men jag gör ialla fall framsteg. :)
Nu ska jag städa och prova kläder inför begravingen i morgon, vet inte vad jag ska ha på mig. Den svenska traditionen påbjuder ju svart med vit slips, men då min mormor är dansk och i danmark har de inga klädesregler vid begravningar funderar jag på att bryta mönstret hos de svenska traditionerna och ha lite färg på mig. Dock inga glada, kanske en mörklila skjorta, eller grå. Jag lägger ut bilderna på min bilddagbok i morgon så vi får se hur allt blev.

Älska medan du har kraft att gå i dans och under särkar. Natten kommer bäst du verkar då du har haft det du har haft. Men tänk också på Simsons fall och på Salomons för den delen; galen blir den som lever kelen. Lycklig den som lever kall.

Han Orfeus som sjöng så bra och spelade så fint på lutan klarade sig inte utan till helvetet fick han sen dra. Narcissius satt där dagen all och stirrade på sig i källan nån så förälskad ser man sällan. Lycklig den som lever kall.

Man minns hur David bar sig åt när som han på Batseba kikat, därom blir det väl predikat än i dag och hållet låt. Och konung Assurbanipal klädde ut sig till kvinna för att med pigorna få spinna. Lycklig den som lever kall.

Förvirrad till den grad var Ammon, att systern som kom glad och snäll och la in matbrickan en kväll gick utan jungfrudom ur kammaren. Herodes, han stod inte pall inför Salomes hårda krav: Johannes fick hon huvut av. Lycklig den som lever kall.

Jag kan berätta själv en del om hur man hamnar djupt i pölen. Jag fick nyss på söta knölen och allting var en kvinnas fel. Jag var hos henne när det small och fästman tog henne tillbaka. Här går jag nu med svullen haka. Lycklig den som lever kall.

Fastän jag blundar ser jag stjärnor. Nej, sätt förbud för grobianer att lägra unga vackra tärnor och korsa andras snygga planer. Ett vet jag i alla fall: På människor kan man aldrig lita - det är utan på som de är vita. Lycklig den som lever kall.

-Francios Villon

"A man´s past isnot simply a dead history...is is a still quivering part of himself, bringing shudders and bitter flavours and the tinglings of a merited shame"

-George Eliot

"Varför", "Vad är det", "Är inte det bara psykopater där?", "Jag tror du gör ett misstag". Detta är bara några av alla de svar jag får när jag nämner för folk att jag tänker fly till Främlings Legionen i Frankrike. Det är sant, det kanske verkar vara en osund idé, men jag ska här försöka förklara vad som gett mig de tankarna att verkligen åka.
I mina yngre dagar, under de sena tonåren och lite över mina fyllda tjugo kretsade mitt liv kring tjejer och att få omkull dessa. Det var en tävling, en jakt, ett spel. Jag hade flickvän större delen av tiden och visserligen var det två dåliga förhållanden, men då blev förhållandet min aktuella utmaning. Det verkar som att jag definerar mig själv genom att klara av utmaningar. När jag blev singel för några månader sedan var min utmaning att få tillbaka tjejen och få det att bli bra igen. Det funkade inte som tänkt, så nästa utmaning blev att komma över skiten. Sagt och gjort. Men nu då? Allt är på något vis tomt. Det finns inga utmaningar som intresserar mig. Jag trodde att jag skulle tycka om alla de utmaningar som singellivet erbjöd, att ragga med tjejer och försöka få omkull dem. Haha, jag kunde inte missdöma det mer ens om jag försökte.

Låt mig förklara; jag var ute och festade i lördag och försökte mitt bästa (kanske inte) att få lite uppmärksamhet. Visst, jag blev nobbad av en men fick numret från en, 1-1 då. Men även efteråt kändes det tomt. Dessutom har jag inte haft sex på några månader (jag menar allvar, det är riktigt länge sedan) men jag var verkligen inte intresserad av att gå längre med någon av tjejerna jag flirtade med. Kanske är jag blyg innerst inne. Eller så är det för att jag inte tror på engångsligg. One night stands suger, plain and simple. Kanske inte för alla eftersom alla verkar jaga dem, men för mig betyder de inget. Jag vill ha sex med någon som betyder något för mig. Jag vill älska för att utrycka det som Danielle Steele hade gjort. Så varför gå ut och festa och leta? Jag vet inte, trodde kanske att det skulle bli nästa stora utmaning...men det var, utan att skryta, för tråkit och enkelt på något vis. Dessutom så vill jag inte träffa min eventuella flickvän ute på ett ställe... tror inte på den sortens förhållande.

Så jag är alltså uttråkad. På mit liv, på vardagen. Att inte längta efter något. Att inget händer. Det finns en enda sak som kan få mig att ändra mig. Det är om jag hittar något som håller mig kvar. Om jag hittar min pingvin eller en utmaning som fånga mitt intresse nog för att få mig att stanna helt. Visserligen tror jag inte själv på att jag stannar. Jag ser fram emot resan med glädje. Min syster gifter sig den 16 maj nästa år, och jag har lovat att vara toastmaster. Efter det finns det inget som hindrar mig. Men tills dess ska jag leva mitt liv som om jag har ett år kvar att leva! Det ska kanske bli min utmaning tills jag åker, att ha kul tills dess :)

Nu ska jag försöka sova lite. Hoppas ni förstår det jag vill säga. Och till mina vänner som läser detta vet jag att det bara är min bästa vän som verkligen vet att jag menar allvar. Hon har nämligen hört mig prata om detta i kanske ett halvår redan, så hon vet hur inställd jag är. Men ni andra, oroa er inte, jag kommer tillbaka! :)

Puss o kram!

Fy fan vad jag ÄLSKAR när man dubbar filmer! Fy fan vad detta e bra!!! hahaha

http://www.youtube.com/watch?v=QoTQXpKBwOc

Kom precis hem...tröööött. Ska sova någon timme sen börja dagen...var fan lade jag nu min mobil?
Jaja, jag ska iaf njuta av dagen helt. Frukost nere i stan, handla kläder och dricka. Träffa en polare och sedan helkväll ute! Fy fan vad kul! Måste vara pigg, ska sova. Baj baj

Okej, ingen lyckades lösa min kod? jaja, rätt svar är iaf "My penguin is dead" Tänker inte skriva hur koden funkar dock, får ni lista ut själva :P

619371436241824362437431322131

Break the code.

Jag har sömnproblem. Eller kanske inte så mycket sömnproblem, jag har inga problem att somna, men jag vaknar alldeles för mycket under nätterna. Som igår kom jag hem runt midnatt och skulle upp klokan 6 förljande morgon. Istället för att gå upp så tidigt som 6 vaknar jag klockan 5 och går upp för jag Vill inte sova mer. Och idag går jag och lägger mig klockan 23, för jag har ju trots allt varit vaken sedan 5, men då vaknar jag nu istället och vill inte sova mer. Det är mina drömmar som är piss. Alltid samma... Inte samma dröm, utan det är samma personer och mer eller mindre samma "handling" om det nu skulle finnas något sådant i drömmar.
Jag ska självklart gå och lägga mig igen, men jag vill vänta en stund, det kanske går över.
Jag måste börja motionera hårdare, så jag blir mer och mer utmattad på nätterna. Då kanske jag kommer sova en hel natt utan avbrott?

Men tills dess, så har jag laddat upp två bilder på mig själv i bilddagboken, då jag fått en del förfrågningar hur jag egentligen ser ut. Det är föga spännande, let me tell U that. Dessutom, till mitt försvar ang den orakade nunan så är det ett experiment för att se om jag passar i skägg. Folk kanske börjar gissa rätt ålder på mig någon dag? Och inte några år under som vanligt. Synd att jag är född med ett babyface :S

Nu ska jag försöka sova igen. Hoppas jag inte vaknar förräns ja ska till gymet runt 8... nana

Jesss fick min kamera idag! :D Måste dock ladda batteriet i 3 fucking timmar, jävla skit. Men jag har lyckats skapa en bilddagbok och kommer länka den i mitt "länk fönster" nere till höger.

Nu över till några saker jag funderar över; först och främst funderar jag över folk som åker tåg. Vi börjar med egotrippen som e helt jävla efterbliven. När tåget stannnar i kastrup, där jag hoppar av, brukar det finnas massor med folk som ska av. Det som i regel alltid sker är att det finns en idiot längst fram, närmast dörrarna, med två stora resväskor som väljer att ta ett steg utanför tåget, sätta ned sina väskor och bara stå still som ett jävla fån. Jag kan inte sluta fundera på vad som rör sig i huvudet på dessa personer. Glömmer de att det finns typ femtio pers till som längtar efter att få gå av och fortsätta sina liv? Nej men så stanna där lilla gubbbe, ta den tid du behöver. Ska du bara tända din cigarett? Kan du inte hitta en tändare? Nej men guuud nej, ta bara den tid du behöver. Vi har inte brått ska du tro, vi trivs att stå och vänta på folk som dig. Ska du leta efter dina flygbiljetter nu oxå? Nej men självklart, gör du det bara ditt jävla as! Din förbannat tröga sinnnesvaga äckliga idiot! Se till att komma bort från perrongen så andra kan röra på sig, allt kretsar inte kring dig ditt rubbade helvete!
De personerna funderar jag över, varför de gör så? Varför går ni inte bara några steg extra så vi andra får en chans? Det är allt vi begär, en lite chans att få komma vidare. Tack tack

Nu när vi endå snackar om tåg och skit finns det en annan individ som nästan alla råkat ut för. Det är lika kul varje gång, och man blir lika chockad, eller jag blir i alla fall. När man sitter på tåget ensam har man i regel sin väska eller en jacka på sätet bredvid tills någon kommer och frågar om det är ledigt och då kan sätta sig ned bredvid. Men det finns dem som låter bli att fråga utan bara sätter sig ned mer eller mindre på dig och dina saker. De kastar sig ned i stolarna som om deras liv hänger på det eller om de leker Hela havet stormar. Något fel är det i alla fall. Så sent som idag drabbades jag av en fet subba som flög ned över mig som en hungrig flodhäst. ÖPPNA KÄFTEN FÖR HELVETE! FRÅGA OM DET ÄR LEDIGT ELLER OM JAG KAN FLYTTA PÅ MINA SAKER INNAN DU DOPPAR RÖVEN DITT FETA AS! Det är allt jag ber om, en enkel och dessutom artig fråga. Missade dina föräldrar den delen i din uppfostran? Men det är aldrig försent att lära sig något nytt. Var inte rädd, det gör inte ont att fråga. Det som kommer göra ont är när jag har med mig en analplugg XXL på sätet bredvid som du kan trycka ned din röv på. :D

En sista sak jag funderar över, dock blir det ett litet ämnesbyte här. Nu handlar det om sex. När man har sex och personen i fråga, i mitt fall en tjej, kläcker ur sig något riktigt korkat. Man ligger där och båda (förhoppningsvis) har det mys, tills man hör frågan: "Mmm, vad mysigt. Vart har du lärt dig det?".
Okej, okej, jag vet att det är en komplimang så man ska väl vara glad. Men inte jag, jag blir däremot förbannad. Vafan ska man svara? Det är en komplimang tillsammans med en fråga. Man kan inte bara säga tack, det funkar inte. Se själva:
- "Vart har du lärt dig det?"
- "Tack."
Funkar inte. Men man kan fan inte svara på frågan heller, hur skulle det låta?
- "Vart har du lärt dig det?"
- "Jo du vet att såhär ligger det till; jag var på en helgkurs i Alvesta och där fick vi lära oss många saker må du tro."
Nej men vafan? Så tjejer och killar, lägg ned den skiten. Ni vet vart vi har lärt oss det och ni vill inte höra det ärliga svaret så bara lägg ned frågorna.

Nu ska jag äta, vi hörs senare! Pöss pöss

Morten drug upp något idag som egentligen bara är en fortsättning på ett samtal vi hade i lördags. Dock var jag för full för att dra några intellektuella slutsatser just då, men han tog åter upp ämnet idag och bevisade därmed att han var seriös. Han föreslog att jag skulle flytta in hos honom i Köpenhamn. Det är nämligen så att han och hans syster bor tillsammans för tillfället, men hon ska flytta vidare och han behöver en roomie. Han frågade mig och jag måste erkänna att jag känner mig mycket smickrad och intresserad. Det finns egentligen bara en person som håller mig kvar i Landskrona, och jag tror han förstår varför jag skulle flytta. Självklart är jag rädd, men det var jag innan jag flyttade till La oxå och det ångrar jag inte. Det var ett stort steg, och nu är det nog på tiden att jag tar nästa stora steg. Jag får nog veta hur det kommer bli inom några dagar och då flyttar jag inom någon månad. Det kommer bli spännande, hehe.

Nu ska jag i säng, ska upp tidigt i morgon. Vi hörs!