Utmaningar
I mina yngre dagar, under de sena tonåren och lite över mina fyllda tjugo kretsade mitt liv kring tjejer och att få omkull dessa. Det var en tävling, en jakt, ett spel. Jag hade flickvän större delen av tiden och visserligen var det två dåliga förhållanden, men då blev förhållandet min aktuella utmaning. Det verkar som att jag definerar mig själv genom att klara av utmaningar. När jag blev singel för några månader sedan var min utmaning att få tillbaka tjejen och få det att bli bra igen. Det funkade inte som tänkt, så nästa utmaning blev att komma över skiten. Sagt och gjort. Men nu då? Allt är på något vis tomt. Det finns inga utmaningar som intresserar mig. Jag trodde att jag skulle tycka om alla de utmaningar som singellivet erbjöd, att ragga med tjejer och försöka få omkull dem. Haha, jag kunde inte missdöma det mer ens om jag försökte.
Låt mig förklara; jag var ute och festade i lördag och försökte mitt bästa (kanske inte) att få lite uppmärksamhet. Visst, jag blev nobbad av en men fick numret från en, 1-1 då. Men även efteråt kändes det tomt. Dessutom har jag inte haft sex på några månader (jag menar allvar, det är riktigt länge sedan) men jag var verkligen inte intresserad av att gå längre med någon av tjejerna jag flirtade med. Kanske är jag blyg innerst inne. Eller så är det för att jag inte tror på engångsligg. One night stands suger, plain and simple. Kanske inte för alla eftersom alla verkar jaga dem, men för mig betyder de inget. Jag vill ha sex med någon som betyder något för mig. Jag vill älska för att utrycka det som Danielle Steele hade gjort. Så varför gå ut och festa och leta? Jag vet inte, trodde kanske att det skulle bli nästa stora utmaning...men det var, utan att skryta, för tråkit och enkelt på något vis. Dessutom så vill jag inte träffa min eventuella flickvän ute på ett ställe... tror inte på den sortens förhållande.
Så jag är alltså uttråkad. På mit liv, på vardagen. Att inte längta efter något. Att inget händer. Det finns en enda sak som kan få mig att ändra mig. Det är om jag hittar något som håller mig kvar. Om jag hittar min pingvin eller en utmaning som fånga mitt intresse nog för att få mig att stanna helt. Visserligen tror jag inte själv på att jag stannar. Jag ser fram emot resan med glädje. Min syster gifter sig den 16 maj nästa år, och jag har lovat att vara toastmaster. Efter det finns det inget som hindrar mig. Men tills dess ska jag leva mitt liv som om jag har ett år kvar att leva! Det ska kanske bli min utmaning tills jag åker, att ha kul tills dess :)
Nu ska jag försöka sova lite. Hoppas ni förstår det jag vill säga. Och till mina vänner som läser detta vet jag att det bara är min bästa vän som verkligen vet att jag menar allvar. Hon har nämligen hört mig prata om detta i kanske ett halvår redan, så hon vet hur inställd jag är. Men ni andra, oroa er inte, jag kommer tillbaka! :)
Puss o kram!
Det är inte lätt att bli antagen till Främlingslegionen.
Jag vet en som var kustjägare och jävligt bright i skallen och extremt vältränad som inte antogs.
Tydligen finns det så många soldater med krigserfarenhet från både gamla östländerna, från Afrika och från Irak så konkurrensen är stenhård.
Jag tror inte att du kommer in.
Sorry
Well, tack för förtroendet :) Jag ska iaf försöka, dessutom får man söka mer än en gång, så någon gång kommer jag kanske in!
Inte meningen att dissa dig men det finns andra alternativ som är bättre.
Är man fri så kan man göra vadsomhelst. Det viktiga är att man kan lämna när man vill det. Det kan man inte i legionen.
Jag rekommenderar jobba som fan och spara pengarna och gör en jorderuntresa på ett år. Jobba där du kan och planera så lite som möjligt. Låt tillfälligheter föra dig runt världen.
När du (och om) du kommer hem så vet du vad du ska göra i fortsättningen.
Jag vet inte... Har haft intresse för legionen länge nu och jag tror inte att jag kommer få någon ro tills jag provat.Om jag verkligen vantrivs så deserterar jag...
Du gör givetvis som du vill men jag vill ändå rekommendera en fundering på en jordenruntresa på ett år eller så. Du behöver mellan 50 och 100 tusen för att ta dig fram på billigaste (och trevligaste) sätt. Sen jobbar man lite här och lite där och får ihopa så att man kan fortsätta. Ha med en kamera och skriv lite småreportage från udda upplevelser och platser och mejla till tidningar i Sverige. Träffa annorlunda människor och fundera på vad som är viktigt i ditt liv. Det känns som du måste bevisa något för någon annan; att su är en riktig karl eller att du är så intelligent så att du klarar den svåraste utbildningen. Jag tror att du behöver komma bort för att komma på vad som passar dig när du skalat bort vad du tror att omgivningen önskar.
Tänk på det!
Vem är du?
En som gillar dig, som du inte känner
Ehm...okaj. Någon som inte vill att jag ska veta vem det är dessutom?
Världen är full av sådana som gillar, som du inte känner. Ännu. Men de finns där ute. Dock inte i legionen. Tro mig.
Nej nej. Men det säger dig ingenting för vi känner inte varandra
Jag är dessutom en gammal stöt som levt mitt liv. Nu är det dags för dig.
Måste kännas frustrerande för dig att jag tänker "kasta bort" mitt liv, som man kan kalla det. Problemet med att leva sitt liv är att man inte behöver göra så mycket för att leva, men endå så väldigt mycket för att känna sig levande. Nu ska jag till jobb, tack för dina tankar.
Jag vill inte lägga mig i hur andra lever sina liv. Det får vara och en bestämma själv. Men, jag tror att det är ett bra råd att kuska runt i världen som alternativ till ett kontrakt med legionen.
Ha det bra på jobbet.
