livet från Unit 731

Idag har jag en hel del inplanerat i min kalender. Men först och främst ska jag passa på att gratulera min syster som blir 23 idag. Grattis!
Sådär, idag ser mitt schema ut på följande vis: När jag skrivit klart detta inlägg ska jag springa en runda. Sedan hem och dusha varefter jag ska sticka till systemet och apoteket. På systemet ska jag inhandla en present till en vän som fyllde 24 för några dagar sedan och har öppet hus idag. Han är mycket för whiskey så det blir väl någon flaska inom den kategorin. Efter middag hos honom ska jag vidare till min syster och äta där tillsammans med min och hennes fästmans familj.
Efter middagen där ska man vidare till en vän i Lund och förbereda en sen kväll i stan. Så ni ser, jag är fullt upptagen hela dagen.

Och nu, en del övriga förteelser. Igår var jag inne på pocketshop i Malmö. För mig är det julafton varje dag jag är i en bokaffär. Tjejer blir galna i skoaffärer, killar när de är på väg från skoaffärerna (nu generaliserar jag kanske en smula), och jag i böcker. Jag köpte en del nya titlar, Svinvinternatt av Terry Pratchett, Parfymen av Patrik Süskind, American psycho av Bret Easton Ellis, Vigilante av Andreas Roman, Ok amen av Nina Solomin och Candide av Francois Voltaire.
Jag pendlar ju 4 timmar dagligen så det blir en del tid över till läsning.

Jag glömde nästan, igår såg jag en annons i metro som berättade att Verdis opera Aida ska framföras i Malmö. Underbart! Dessutom fanns det en All-inclusive biljett där fri garderob, introduktion, champange, föreställningsprogram, tvårätters middag, kaffe och tårta ingick. Jag ska verkligen njuta hela den dagen. Ska bara hitta någon som vill med. Trots att jag tyckt om opera länge kommer detta bli den första verkliga föreställningen jag ser, och det kommer jag förmodligen minnas i resten av mitt liv.
Själva operan Aida utspelar sig i Egypten, och jag är nyfiken på hur rikt de har utrustat scenen med rekvisita. Visserligen är detta bara en liten och ganska oviktig krydda till själva upplevelsen, men föreställningen kommer utan tvekan bli mäktigare med en rikt utsmyckad scen. Ifall ni är nyfikna på hur det kan se ut när de framför Aida så finns här ett klipp, kanske ökar det intresset för musiken?
http://www.youtube.com/watch?v=Yq_if8R5xZE&feature=related

Men nu verkar det som att det drar ihop sig till att påbörja dagen.
Hoppas ni alla får en underbar helg!

Mats Göran Andersson dog den 24:e April 2007. Han lämnade tre barn och en hustru efter sig. Få människor vet vem han var då han på inga vis var omtalad. Det skrevs inte om honom i tidningar och ingen utanför vänskapskretsen talade om honom. Han var på inga vis speciell.
Han var en enkel hantverkare, elektriker, stolt som få över sitt yrke. Han var frånskild och omgift. Två av sina barn var från det första äktenskapet. Två söner och en dotter där dottern hade rollen som både yngre och äldre syster.
Mats var en social person, drack kanske ett glas för mycket för ofta, men stod alltid i centrum på alla tillställningar.

Man kan utan överdrift säga att han kapitalt misslyckats med att klä sig i rollen som en kärleksfull far. Han var dominant, principfast och sträng. Väldigt sällan om någonsin visade han sina barn kärlek. När den äldsta sonen var en månad från sin 17:års dag bröts kontakten mellan honom och Mats. På de sex år som Mats hade kvar i livet skulle de ses mindre än tio gånger. När dottern var i samma ålder bröt även hon med sin far. Dock behöll de kontakten flyktigt via telefon.

Att han hade svårt att ta sig an rollen som en bra far beror kanske på att hans egen far var lika värdelös om inte värre. Innan Mats hunnit bli ett år blev han övergiven av sin far. De reparerade aldrig sin relation och träffades mycket sällan. Mats mor bestämde sig för att lämna bort honom till hans morföräldrar som åtog sig att uppfostra honom. Modern gifte om sig och fick med sin nya man två barn som blev mats halvbrödrar. Han blev starkt särbehandlad av modern och förmodligen även av den nya mannen. Jag kan tänka mig att detta satte djupa spår i hans uppfattning om hur ett familjeliv skulle se ut. Han blev osäker och sökte ofta bekräftelse från sin omgivning. Han hävdade sig och försökte hitta fel hos andra och framstå som den mindre felaktiga personen. Han tävlade med sin omgivning att vara bäst och rikast och försummade därmed kärleken till sina barn och sin första fru.

Den 24:e April 2007, Mats har somnat framför tv´n. Han blir väckt av sin yngsta son som är ringa tolv år gammal, som vill önska en god natt. "God natt" svarar Mats. Han slumrar vidare en stund i soffan, men bestämmer snart sig för att avsluta dagen. Han tar hunden på en kort promenad, borstar tänderna, ställer klockan på ringning och somnar, lyckligt ovetande att han är död om fyra timmar.
När klockan närmar sig tre på natten ger hans hjärta upp sin livslånga kamp och slutar slå.
Mats var två veckor från sin 49:års dag. Han dog i sömnen.
Det var så det gick till när min far dog.

Det finns kanske de som undrar vad jag jobbar med, och varför. Jo det ligger till på sådant vis att jag jobbar på ett Café i köpenhamn. I köket. Om jag vill låta flashig kan jag kort säga att jag är kock, vilket brukar impa lite på folk. Men det är kanske en liten överdrift, och själva caféet suger ut en del pondus ur jobbet. Det är ett ruttet café och jag tillagare knappast några gourmet måltider. Jobbet är endast ett sätt för mig att betala mina räkningar. Dock är lönen i mina ögon mer än bra, och jag har inga problem att lägga undan många tusenlappar i månaden utan att vara sparsam.

Att jag jobbar där är för att min syster, som jobbat där i 2 år nu, ordnade in mig. Nu jobbar vi tillsammans i köket och det är väldigt kul att vara så nära min syster och att det dessutom funkar. Jag jobbade där tillfälligt förra sommaren, innan jag började studera i Lund. Jag lyckades ta mig in på vad som var lunds svåraste utbildning (fick jag veta senare). Utbildningen heter Civilingenjör i Teknisk fysik, eller kort bara Teknisk fysik. Dock är det engelska namnet fett coolare; Master of Science in Engineering Physics. Prova säga det på ett andetag. Jag gick där en termin och misslyckades med samtliga tentor under denna perod. Jag ansåg saken förlorad och flydde fältet.... Knäckt över mitt misslyckande sov jag i två veckor innan min syster sparkade liv i mig och fick mig att jobba i köpenhamn.

Under tiden mitt liv var ganska nereefter mitt studiefiasko tyckte min tjej att det var en bra idé att visa mig att det kunde bli fan så mycket värre helt enkelt genom att bli tillsamman med någon annan. Som om jag inte hade det ruttet ändå? En del dagar var jag nära på att skita i allt, köpa en enkelbiljett till frankrike och försvinna i fem år med ny identitet och allt i legionen. Ett nytt liv? Fan vad nice.
Dock är jag glad att det aldrig gick så långt. Efter ett par veckor som singel och nu när jag jobbbat i någon månad och fått fart på både min ekonomi och mitt sociala umgänge är jag glad att jag hoppade av skolan och att jag dessutom blev singel. Förhållandet var redan på väg nedför och det var bara en tidsfråga innan det tog slut. Jag hade inte klarat studierna när det tog slut så det var väl lite tur i oturen att jag jobbade under tiden. Och nu har jag ett år plus några månader på mig att klara fyra tentor, och med gott självförtroende kan jag säga att det inte kommer bli några problem. Varför jag inte klarade dem första gången? Jag saknade motivation, tänkte inte på studierna som ett heltidsarbete och lade för mycket tid till datorn, tv´n och flickvännen. Om jag längtar tillbaka till skolan redan nu, undrar hur det kommer kännas om ett år? Detta året kommer bli underbart, att jobba occh leva och dessutom ha något att se fram emot i slutet av tunneln!

Dessutom vill jag tacka mina läsare för mina kommentarer, jag hoppas de blir fler!

Sådär, nu har man precis kommit hem från gymet. Ibland undrar jag varför jag går dit, jag trivdes väl ganska bra i mitt fett och dåliga kondition? Well, egentligen inte. Jag har under en längre tid varit intresserad av att åka till frankrike och gå med i den franska Främlings Legionen (googla om ni inte vet). För att få gå med finns det en del inträdesprov, fysiska som intellektuella. Jag är snutt på att klara de fysiska, vilket för mig känns bra. Dock har jag ändrat prioriteringar sedan ett tag, jag ska inte åka dit, men nu när jag börjat märka resultat i min träning så vill jag fortsätta och bli bättre. Jag har te.x gått ned 8 kg på ca 4 veckor, slå det om ni kan! Det är inte bara träningen som gjort det, jag har lagt om hela min kost. Jag har helt slutat med socker. Jag dricker inte läsk, äter godis eller dyl. Är jag sockersugen blir det en liten bit mörk choklad, som dessutom är en smula nyttigt. Visst det är tråkit, men tja, jag mår bra iaf!

Dessutom klippte jag av mig mitt halvlånga hår för några veckor sedan, nackdelen med att ha kort hår är att man måste klippa sig oftare, och nu har jag bokat tid på fredag. Jag klipper mig på Idas hår i Landskrona. Anledningen till det är för att en polare rekommenderade mig dit när jag precis hade flyttat till La, sedan fortsatte jag gå dit för att småflirta med en av frisörerna som nu är en mycket god vän till mig och vi brukar ha ganska kul ibland. Dock ska hon flytta till Australien om några månader, suger fett men jag kommer vara kvar när hon kommer hem igen. Men shit, Australien, alla dessa jävla ormar, spindlar och framför allt dessa människor... bläää

Oh just det jag, ang mina kommentarer. Jag svarar inte på kommentarerna jag får på min blogg, har fan ingen aning om hur man gör. Så om ni har spörsmål eller dyl så skicka gärna dem till min mail; [email protected]

Nu ska jag softa tills jag ska till jobb!
Morsning!

Innan jag går in på vad jag egentligen tänker skriva så kan jag berätta för mina (båda) läsare att jag ändrat min tidigare så kritiska blogg från att lägga fokus just på kritik och istället inte ha någon fokus alls. Jag tänker skriva om mitt liv och det som faller mig in. Det finns så mycket i mitt huvud som vill ut och det är här jag tänker låta mina händer översätta mina tankar och drömmar till ord. Dessutom har jag av någon anledning förvandlats från ett cyniskt monster som hittade skit i allt, till någon med ett vagt leende i ansiktet och som faktiskt uppskattar livet. Det är svårt för mig att fatta hur det kan ha blivit så, men alla förändringar är tydligen inte negativa. Livet är fint och det verkar bli bättre för varje dag :)

Idag har varit en bra dag, inte för att det inte vairt något att göra på jobb, utan för att jag fattat en del beslut i mitt liv. Det ligger till på sådant vis att jag inte kommer kunna ta ut någon semester i sommar, vilket inte spelar mig någon roll för jag har inga pengar att spendera ändå. Men dock har jag planerat att åka till england i vinter. Till London närmre bestämt. Varför london? Jo just för att jag väldigt länge har velat se operan "Fantomen på operan" och nu har jag tagit tag i den delen. Just den operan har tilltalat mig sedan barn. Jag minns att jag och min syster såg filmen långt innan någon av oss pratade engelska och egentligen förstod vad som hände. Men precis som med de flesta operor förstår man inte genom att bara lyssna på sångerna utan man ska se föreställningen för att förstå. Jag ser fram emot föreställningen och med lite tur kommer jag ha sällskap då en delad upplevelse är en dubbel upplevelse.

Jag har dessutom planer att se Turandot.
"Vad för något??" tänker kanske de flesta av er som inte delar samma intresse som mig. Men för att göra det enkelt kan jag berätta att sången som Paul Potts sjöng under finalen, Nessun dorma, är ett stycke taget från Turandot. Jag har visserligen hört hela operan och den är ju på italienska, men jag har läst översättninen och det är en väldigt vacker kärlekshistoria. Som jag tidigare skrev så är det skådespelet i samband med musiken som gör operan så stark, så även om jag inte kan italienska så kommer jag förmodligen uppskatta det mycket.

I övrigt har min dag varit lugn och harmonisk, jag är i slutet på min bok, De tre musketörerna. Jag började läsa boken med filmen färskt i minnet bara för att upptäcka att filmen lika gärna hade kunnat vara baserad på en annan bok. Det finns knappt några likheter mellan boken och filmen, vilket jag uppskattar för filmen var bra som fan...boken däremot är i bästa fall okej. Jag vill beskriva den med ett "Mjäää" och en axelryckning. Det är dock en klassiker som alla borde ha läst och snart tillhöra jag den tråkiga skara människor som gjort så.

Oh, just ja! Det är utgång på lördagkväll. Så om ni är i Lund lr Malmö (har inte bestämt oss än) så kanske ni utan att veta det, springer på mig. Det var längesedan jag var ute och festade med mina vänner och jag har verkligen försummat den delen av mitt liv, men det är aldrig försent att ta igen sina misstag och nu är jag ledig två helger i rad så det ger mig gott om tid att ta igen både det ena och det andra.

Nej men nu verkar det som att inlägget börjar bli lite långt och om jag förstått rätt är långa inlägg utan bilder snålt uppskattade på blogg.se. Det verkar som att de som läser blogg är flitiga serietidningsläsare, och det är inte utan svårigheter de tar sig genom en text utan bilder. För er som uppskattar bilder kan jag passa på att berätta att jag ska börja med en bilddagbok så fort jag införskaffat en digitalkamera. Jag vill dokumentera mitt liv så jag minns allt viktigt och alla viktiga personer. Ni vet vilka ni är.

Det kommer vara på sådant vis att jag inte bloggar dagligen, så ha tålamod mellan inläggen, men jag skulle tro att de alla kommer ligga kring samma omfång i text.

Nu ska jag sova, dagen börjar tidigt i morgon!

Sov gott!

Gud vad jag älskar det nya samhället. Alla dessa nya ord på gamla företeelser. Idag försöker man vara liberal, man vill inte såra någon och därför har vissa ord blivit lagda med tabu och ersatta med något mindre (?) smaklösa ord. Innan hette det Negerboll, nu är det chokladboll. Innan hette det Neger i allmänhet och för min del är det inte så mycket hemskt med det ordet, men nu ska det heta Afrikan eller i vissa fall, kort och gott, Svart.
Vem bestämde att "Neger" var ett hemskt ord? Blev någon sårad? Var det påtryckningar från den svarta delen av befolkningen? Själv tror jag inte att någon blir sårad om man använder ordet Neger, varför skulle man bli sårad?

 Två ord som blivit vanligare är; Sjuk och Utbränd. Dessa ord har numera helt ersatt en hel del ord. Sjuk har ersatt de tidigare; Alkoholist, Fet, Brottsling (syftar på alla dessa psykiska sjukdomar som dyker upp i samband med mord eller dylikt). Rökning är ännu inte helt en sjukdom, men ge det några år så kommer det säkert med. Fettman är ju inte längre ett resultat av en överdriven konsumtion av Gorbys pizzor, öl och ostbågar. En orgie av ostar, choklad och läskedrycker är inte längre det som orsakar den hängande buken. Nepp, nu är det allmänt känt att det är en genetisk sjukdom och man kan ju faktiskt inte hjälpa att man är överviktig.
Man ska tycka synd om de feta lata jävlarna. Okej, först och främst så måste jag klargöra något här och nu; Fetma är inget INGEN sjukdom. Det är helt och hållet konsekvensen av för lite motion och för mycket frossande från godishyllorna på ICA. Om det nu är en sjukdom, hjärntvättar det individen att gå och snaska på en Marabou till frukost? Att beställa två menyer till sig själv på Donkan? Ta fan tag i era liv, inse att det är ditt eget fel och gör något åt det. Om inte så tycker jag att de borde må bättre av att få veta att det inte är en sjukdom. Först och främst för att om det tränar och går ned i vikt får de veta att det är deras egen förtjänst, deras hårda arbete som gjort att de mår bättre och tappat kilon, inte att de "råkat bli friska". För inte fan känner jag mig speciellt stolt över en snabb återhämtning från en öroninflammation eller förkylning. Nej, lathet och problemet är deras, men lösningen ligger i deras egna händer.

Utbränd hette tidigare Lat, man orkade inte arbeta. Förr i tiden, för några hundra år sedan eller så, arbetade folk över och i vissa fall långt över 12 timmar. Slavarna i Amerika jobbade som fan. Man byggde pyramiderna och det var nog inte under några sköna förhållanden. Tänk er att släpa ett stort jävla stenblock i en öken med 40+ grader samtidigt som det står någon som motiverar dig med en piska. Som tack får du en skål majs och en fisk om du har tur. Ändå är det nu, i det moderna samhället som folk börjar bli utbrända. Och jag frågar mig själv, hur fan då? Det är ren lathet rakt igenom och fy fan vad det finns många som är lata. Det är ju nästan en epidemi av lata människor. Skärpning Sverige!

Ta er i kragen och spela inte offer, det är pinsamt att se!

Som nybliven singel finns det en del saker man måste ta itu med. Först och främst börja med alla dessa hygienting som man ignorerat i ett förhållande, så som att raka sig minst en gång i veckan, borsta tänderna varje dag (viktig) och börja använda deodorant.

Andra essentiella ting att tänka på är att börja äta gashämmande mat, dra ned på ostbågarna och börja komma i form. Trots att tjejer (oftast) säger att det är personen de blir kära i så är det kroppen de ska ha sex med senare, och den måste vi ta hand om.

Och nu när vi ändå pratar om att träna så måste jag klargöra för alla oss grabbar hur det ligger till. Nu råkar det vara på sådant vis att vi grabbar är uppdelade i två helt olika klasser; nämligen de Fåfänga fjollorna och de råbarkade männen.

Förklaring följer på vad skillnaden mellan dessa två är. De Fåfänga fjollorna är killar som går till gymmet i linne och pumpar musklerna framför spegeln i deras ultra narcissiska lilla bubbla de lever i. De motionerar endast för att få en snygg kropp som de kan visa upp så fort tillfällen visar sig. De solar solarier, rakar sig på konstiga ställen och vissa som går riktigt långt sminkar sig lite diskret. Kläderna de väljer är designade för att framhäva deras fjantiga former och det är pinsamt att se de självupptagna jävlarna. Äkta män håller fan inte på såhär. Riktiga killar tränar på gymmet för att prestera bättre i sängen, för att bli sexuella Tyrannosaurus. Vi dricker riktig öl, inte något utspätt skit som Corona eller fjantdrickan Bacardi och cola. Öl och Whiskey ger dig hår på bröstet och äkta män låter det vara kvar där det ska vara! Nu betyder ju inte detta att äkta män inte bryr sig om sitt utseende, tvärt om; de rakar sig i ansiktet så som traditionerna erbjuder. Det finns inte mer än två olika versioner, orakad och rakad. Inte som fjollorna, rakar en jävla massa mönster i huvudet för att...ja inte fan vet jag.

Tjejer som väljer de Fjolliga snubbarna är tydligt bisexuella och borde fan veta bättre. Tjejer som väljer oss riktiga karlar är de riktiga tjejerna. Det är tjejer med ruter i, de vet hur de ska ta hand om sina män, och visar gärna var skåpet ska stå. För min del hade jag gärna tagit en snyting om jag behandlat henne fel, inte så som det görs idag; man lägger på luren i örat och ignorerar att svara på någon dag. Så han fattat att han gjort fel? Tjejer; gör inte så. Det är barnsligt och dessutom har det ingen effekt på oss riktiga killar. Inte prata i telefon med tjejen på en hel dag?? Som straff? Fan vad nice!
Nej men nu ska man iväg till sitt jobb, ett jobb som riktiga karlar och tjejer klarar av, inte fjollorna som står och masserar folks hår eller skvätter parfym på sina kunder i något jävla köpcenter.

Hej hej