livet från Unit 731

Aktiv dödshjälp är lösningen på ett livslångt problem.

Individer är en produkt av sin omgivning. Om det är fel på individen, betyder det då inte att det är fel på omgivningen? Om det är samhället som styr omgivningen, är det då inte fel på samhället?
Min person, min personlighet, är ju bara en samling av andras personligheter blandat med mina fysiska förutsättningar. Jag är en liten del av min mamma, pappa, syster, familj, vänner, media och allt annat som ger ett intryck på mig. Jag är inte mig själv, jag är en kollektion av min omgivning.

Jag dricker Champange vid två tillfällen. När jag är kär och när jag inte är kär.

Jag har massor med kul att skriva, men det får jag to o göra en annan dag när jag tror att folk give a damn. God natt

Lilla pojken Nisse går ledsamt fram till sin älskade mor som stod o diskade i köket.
 Liten och nyfiken halvsmyger han fram bakom modern för att fråga:
”Mamma?”
 ”Mmm”, svarade hon.
”Om man vill något jätte mycket. Vill göra något jätte jätte mycket. Kan man det då?”
Modern blev glad över att kunna ingjuta lite hopp i sin sexåriga son och slutade med disken, torkade händerna och satte sig ned så deras ansikten mötes på jämn höjd.
”Det är klart man kan lilla Nisse”, började hon och kände sig genast lite varmare inombords då hon såg sin son skina upp. Men han rynkade dock ögonbrynen och såg lite tveksam ut.
 ”Men min dagisfröken sade att man inte kunde och att det var omöjligt”, påpekade Nisse.
Modern blev lite trött. Hon hade inte väntat sig att behöva argumentera med hans dagisfrökens åsikter en söndag morgon. Vad är det förresten för sätt, begränsa en liten pojkes drömmar? Hon skulle nog ta ett snack med Nisses fröken senare.
”Du ska inte tro på vad hon säger åt dig Nisse”, sade hon och höll om sin son. ”Dina drömmar kan visst bli verkliga om du bara vill tillräckligt mycket” fortsatte hon och kände sig som en stark mamma med alla svaren.
”Tack mamma”, sade Nisse tacksamt och sken upp.
”Jag ska nog gå ut och leka nu”, fortsatte han. Modern log och nickade.
Men när Nisse var i dörren frågade hon: ”Vad är det du så gärna vill min kära son?”
Nisse vände sig om med ett gulligt leende. ”Suga av mig själv” svarade han glatt och sprang ut i sommaren.

Detta är internet:
Där killar är killar
Tjejer är killar
Barn är FBI agenter.

(Unit) - "Jag snackade med Gud innan idag, och han tycker att du har dåligt inflytande på mig."
(Mr. Ve) - "Det var intressant, för jag tycker att han har dåligt inflytande på dig."
(Unit) - "På vilket sätt?"
(Mr. Ve) - "Han får dig att tro att rösterna i ditt huvud är riktiga."

Unit går fram till en tjej på en bar.

(Unit) - "Hej."
(Tjej) - "Hej."
(Unit) - "Du...vad säger du om att ha sex med mig för 500 kronor?"
(Tjej) - "Va?!? Vafan, i helvete heller!"
(Unit) - "Men snälla... Jag behöver verkligen pengarna."

I sektionen; Övrigt: Idag, lite efter klockan 6 på morgonen befann jag mig i en liten vit Saab tillsammans med tre andra personer jag aldrig tidigare träffat. Orsak; tågen var inställda. Jag fick skjuts till Lund. Föraren var en syster till en av de andra passagerarna, samma passagerare skulle vidare från Lund till kastrup för att flyga till Grekland. Den tredje liftaren skulle jobba i Lund. Väl i Lund tog jag och Grekland en ersättningsbuss till Malmö och där tåg vidare till Dk. Ung och stark som man är, dessutom tacksam för att ha fått skjuts, bar jag hennes väskor när det behövdes. De verkade bli tyngre hela tiden, jävla växthuseffekt.
Men jag kom i tid till jobb och allt var gott.

Jag sover dåligt nu på senaste. Visserligen börjar jag tidigt på dagarna, men jag vet att jag aldrig hade överlevt helgen utan massor med kaffe (visste ni förresten att kaffe innehåller ett ämne?). Koffein och socker är det som håller mig vertikal på jobb.

Under sektionen; Det som gör mitt liv värt att leva; Bara några dagar kvar tills jag får träffa Henne.

En liten pojke från Stockholm är för första gången ute och kampar i en skog tillsammans med sin kusin. "Är det sant att björnar inte anfaller dig om du bär med dig en ficklampa?" frågar Stockholmaren.
Hans kusin svarar, "Det beror på hur snabbt du bär ficklampan."

(Mr. Ve) - Hör du fortfarande röster?
(Unit) - Ja, ibland.
(Mr. Ve) - Okej. Så, vad säger de till dig då?
(Unit) - Att jag inte ska lyssna på dig för du ljuger hela tiden.
(Mr. Ve) - Allvarligt?
(Unit) - Nej.
(Mr. Ve) - Men vad säger de? Seriöst.
(Unit) - Att jag borde söka hjälp för att jag hör röster.
(Mr.Ve) - Men, ska du det då?
(Unit) - Söka hjälp?
(Mr. Ve) - Ja.
(Unit) - Nej
(Mr. Ve) - Varför inte? Dina röster säger ju att du borde det.
(Unit) - Ja, och inte fan tänker jag göra något som några jävla röster säger åt mig. Jag är väl inte knäpp heller.

(Mr. Ve) - Vad gör du?
(Unit) - Jag ska nog börja blogga igen.
(Mr. Ve) - Vad ska du skriva om?
(Unit) - Jag vet inte.
(Mr. Ve) - Men om du inte vet vad du ska skriva om, varför sitter du här och tvingar fram det? Skriv när du har något att skriva om, inte bara för att skriva något.
(Unit) - Tyst, jag kan inte koncentrera mig när du håller på.
(Mr. Ve) - Okej, bli inte sur på mig för att du saknar inspiration och kreativitet.
(Unit) - Jag har något jag ska skriva om, jag vet bara int hur jag ska formulera det.
(Mr. Ve) - Du stavade fel där.
(Unit) - Var?
(Mr. Ve) - Där. Det ska stå inte, inte int.
(Unit) - Skit samma, folk förstår nog ändå.
(Mr. Ve) - Du är verkligen fullständigt rubbad, du vet det va?
(Unit) - Inte fullständigt.