Hata Burger King!
Haha, satt o spanade bland gamla texter och hittade en som är några år gammal som jag skrev när jag jobbade på buger king. Den är indelad i två stycken där det andra stycket förmodligen är skrivet några dagar efter det första. Enjoy :)
Jag är så jävla Oimponerad av Burger king och deras sätt att utbilda nya personalmedlemmar. Man blir placerad i en Burger king restaurang mitt bland en redan utbildad personalskara och där får man stå och observera deras rörelser och kommando. Har man tur kanske det kommer en lugn stund då man kanske hinner ställa en fråga eller två. Det som förbryllar mig med frågorna är att det verkar finnas brutalt många olika svar på samma fråga vilket gör det en aning svårt att vara väl till lags med arbetsledarna. Efter en veckas observationer med avbrott för diverse små (och återigen olika) förklaringar får man sin egen station där man får stå och härma de man observerat. Utan att egentligen veta varför står man helt plötsligt i en nybyggd restaurang med en ”komplett” Burger King utbildning där det anses vara ens skyldighet att ha lärt sig vad som skulle kunna behövas för att utföra ens arbete. Definitionen på arbete är följande: ”Gör vad fan som helst din arbetsledare skulle kunna tänka sig komma på. Och gör det med ett leende.”
Dessutom finns det olika sorters arbetsledare också. En del är bra anpassade till deras rang inom restaurangen, en del är det inte. En del verkar vara extremt bra på att inte göra något vettigt alls ifrån sig på jobb. Om jag skulle tro allt vad man sade till mig på jobb skulle jag anses som en fara för gästerna och borde därför aldrig få sätta min fot inom en kilometer från ett restaurangkök. Som tur är tror jag inte på allt man säger till mig, dessvärre gör jag inte vad de säger till mig heller har jag fått veta.
En annan sak är det märkliga faktum att jag fick min ”utbildning” i en restaurang som sades ha den största försäljningen i Sverige bara för att sedan få jobba i den restaurang som har den sämsta försäljningen i Europa. Ibland tror jag att det är Guinness rekordbok som sponsrat restaurangen under projektnamnet ”Gå i konkurs på 80 dagar”. Andra Burger king restauranger får sina matleveranser med lastbilar. Vi får vår med posten.
Det verkar som att världen har hittat vår lilla restaurang! Försäljningen går bara uppåt och humöret bland oss anställda går bara käpprätt it helvete! Dvs., Neråt.
Detta har varit min värsta dag på jobb, inte tack vare att jag gjorde något katastrofalt fel med en eller två burgare eller serverade fel mat till fel gäst. Utan det som gnagde på mig hela tiden var som vanligt en viss arbetsledare. Undrar om det står något speciellt i dennes arbetsbeskrivning rörande mig och huruvida han ska pina mig hela tiden. Bedrivs det en hemlig forskningsanstalt för mänskligt beteende i stressade helvetiska omgivningar där de placerat mig som försökskanin?
Jag sköter mina arbetsuppgifter efter min bästa förmåga och mer än så borde inte förväntas av någon anställd. Men vad händer när någon annan inte sköter sina uppgifter? Jo då har ja uppmärksammat att man borde stå varsomhelst där man inte syns. För det verkar aldrig vara den som gjort felet som får sota för det. Idag fick jag ta skit för att vissa personer har tunghäfta, är slarviga, slöa och hel enkelt odugliga. Alla dessa adjektiv passar utmärkt in på mig i mina chefers ögon. Lite taskigt tycker jag. På ett eller annat sätt var olyckligtvis allt mitt fel på jobb… lyckligtvis för alla andra utom mig… för jag är ju en klant. Undrar verkligen om de ledande inom restaurangen tycker att vi arbetare förtjänar den arrogans som de spottar på oss. Om ett fel upptäcks på jobb begås det en vild häxjakt efter vem som än skulle kunna ha begått det felet. En arbetsledare kan spendera en halvtimme i sökandet efter en person som ställt till med ett problem som skulle ta fem minuter att rätta till. Och det verkar alltid som att de hittar mig först. Kan det ha med att mitt namn e lätt att komma ihåg? Eller de kanske förknippar mitt namn med en liten blond olycka som är Astrid Lindgrens påfund.
Ni på jobb borde verkligen ta det mera försiktigt och kanske tänka lite mer på oss anställda som dessvärre också har känslor. Och till skillnad från er kan vi inte stänga av dem på jobb.
Jag är så jävla Oimponerad av Burger king och deras sätt att utbilda nya personalmedlemmar. Man blir placerad i en Burger king restaurang mitt bland en redan utbildad personalskara och där får man stå och observera deras rörelser och kommando. Har man tur kanske det kommer en lugn stund då man kanske hinner ställa en fråga eller två. Det som förbryllar mig med frågorna är att det verkar finnas brutalt många olika svar på samma fråga vilket gör det en aning svårt att vara väl till lags med arbetsledarna. Efter en veckas observationer med avbrott för diverse små (och återigen olika) förklaringar får man sin egen station där man får stå och härma de man observerat. Utan att egentligen veta varför står man helt plötsligt i en nybyggd restaurang med en ”komplett” Burger King utbildning där det anses vara ens skyldighet att ha lärt sig vad som skulle kunna behövas för att utföra ens arbete. Definitionen på arbete är följande: ”Gör vad fan som helst din arbetsledare skulle kunna tänka sig komma på. Och gör det med ett leende.”
Dessutom finns det olika sorters arbetsledare också. En del är bra anpassade till deras rang inom restaurangen, en del är det inte. En del verkar vara extremt bra på att inte göra något vettigt alls ifrån sig på jobb. Om jag skulle tro allt vad man sade till mig på jobb skulle jag anses som en fara för gästerna och borde därför aldrig få sätta min fot inom en kilometer från ett restaurangkök. Som tur är tror jag inte på allt man säger till mig, dessvärre gör jag inte vad de säger till mig heller har jag fått veta.
En annan sak är det märkliga faktum att jag fick min ”utbildning” i en restaurang som sades ha den största försäljningen i Sverige bara för att sedan få jobba i den restaurang som har den sämsta försäljningen i Europa. Ibland tror jag att det är Guinness rekordbok som sponsrat restaurangen under projektnamnet ”Gå i konkurs på 80 dagar”. Andra Burger king restauranger får sina matleveranser med lastbilar. Vi får vår med posten.
Det verkar som att världen har hittat vår lilla restaurang! Försäljningen går bara uppåt och humöret bland oss anställda går bara käpprätt it helvete! Dvs., Neråt.
Detta har varit min värsta dag på jobb, inte tack vare att jag gjorde något katastrofalt fel med en eller två burgare eller serverade fel mat till fel gäst. Utan det som gnagde på mig hela tiden var som vanligt en viss arbetsledare. Undrar om det står något speciellt i dennes arbetsbeskrivning rörande mig och huruvida han ska pina mig hela tiden. Bedrivs det en hemlig forskningsanstalt för mänskligt beteende i stressade helvetiska omgivningar där de placerat mig som försökskanin?
Jag sköter mina arbetsuppgifter efter min bästa förmåga och mer än så borde inte förväntas av någon anställd. Men vad händer när någon annan inte sköter sina uppgifter? Jo då har ja uppmärksammat att man borde stå varsomhelst där man inte syns. För det verkar aldrig vara den som gjort felet som får sota för det. Idag fick jag ta skit för att vissa personer har tunghäfta, är slarviga, slöa och hel enkelt odugliga. Alla dessa adjektiv passar utmärkt in på mig i mina chefers ögon. Lite taskigt tycker jag. På ett eller annat sätt var olyckligtvis allt mitt fel på jobb… lyckligtvis för alla andra utom mig… för jag är ju en klant. Undrar verkligen om de ledande inom restaurangen tycker att vi arbetare förtjänar den arrogans som de spottar på oss. Om ett fel upptäcks på jobb begås det en vild häxjakt efter vem som än skulle kunna ha begått det felet. En arbetsledare kan spendera en halvtimme i sökandet efter en person som ställt till med ett problem som skulle ta fem minuter att rätta till. Och det verkar alltid som att de hittar mig först. Kan det ha med att mitt namn e lätt att komma ihåg? Eller de kanske förknippar mitt namn med en liten blond olycka som är Astrid Lindgrens påfund.
Ni på jobb borde verkligen ta det mera försiktigt och kanske tänka lite mer på oss anställda som dessvärre också har känslor. Och till skillnad från er kan vi inte stänga av dem på jobb.
Kommentarer
Trackback
