livet från Unit 731

Det finns kanske de som undrar vad jag jobbar med, och varför. Jo det ligger till på sådant vis att jag jobbar på ett Café i köpenhamn. I köket. Om jag vill låta flashig kan jag kort säga att jag är kock, vilket brukar impa lite på folk. Men det är kanske en liten överdrift, och själva caféet suger ut en del pondus ur jobbet. Det är ett ruttet café och jag tillagare knappast några gourmet måltider. Jobbet är endast ett sätt för mig att betala mina räkningar. Dock är lönen i mina ögon mer än bra, och jag har inga problem att lägga undan många tusenlappar i månaden utan att vara sparsam.

Att jag jobbar där är för att min syster, som jobbat där i 2 år nu, ordnade in mig. Nu jobbar vi tillsammans i köket och det är väldigt kul att vara så nära min syster och att det dessutom funkar. Jag jobbade där tillfälligt förra sommaren, innan jag började studera i Lund. Jag lyckades ta mig in på vad som var lunds svåraste utbildning (fick jag veta senare). Utbildningen heter Civilingenjör i Teknisk fysik, eller kort bara Teknisk fysik. Dock är det engelska namnet fett coolare; Master of Science in Engineering Physics. Prova säga det på ett andetag. Jag gick där en termin och misslyckades med samtliga tentor under denna perod. Jag ansåg saken förlorad och flydde fältet.... Knäckt över mitt misslyckande sov jag i två veckor innan min syster sparkade liv i mig och fick mig att jobba i köpenhamn.

Under tiden mitt liv var ganska nereefter mitt studiefiasko tyckte min tjej att det var en bra idé att visa mig att det kunde bli fan så mycket värre helt enkelt genom att bli tillsamman med någon annan. Som om jag inte hade det ruttet ändå? En del dagar var jag nära på att skita i allt, köpa en enkelbiljett till frankrike och försvinna i fem år med ny identitet och allt i legionen. Ett nytt liv? Fan vad nice.
Dock är jag glad att det aldrig gick så långt. Efter ett par veckor som singel och nu när jag jobbbat i någon månad och fått fart på både min ekonomi och mitt sociala umgänge är jag glad att jag hoppade av skolan och att jag dessutom blev singel. Förhållandet var redan på väg nedför och det var bara en tidsfråga innan det tog slut. Jag hade inte klarat studierna när det tog slut så det var väl lite tur i oturen att jag jobbade under tiden. Och nu har jag ett år plus några månader på mig att klara fyra tentor, och med gott självförtroende kan jag säga att det inte kommer bli några problem. Varför jag inte klarade dem första gången? Jag saknade motivation, tänkte inte på studierna som ett heltidsarbete och lade för mycket tid till datorn, tv´n och flickvännen. Om jag längtar tillbaka till skolan redan nu, undrar hur det kommer kännas om ett år? Detta året kommer bli underbart, att jobba occh leva och dessutom ha något att se fram emot i slutet av tunneln!

Dessutom vill jag tacka mina läsare för mina kommentarer, jag hoppas de blir fler!