Tro
Religion är skit. Tro är en illusion. Jag kan inte, under några som helst omständigheter, förstå hur man kan tro på den man kallar Gud. Jag hade velat ha en lång konversation med någon som kan försöka förklara för mig hur man kan motivera sig själv till att förklara vissa händelser genom tron på en omnipotent och kärleksfull gud? Är inte tro viljan att inte veta vad som är sant? Nietzsche var av den uppfattningen och jag måste hålla med honom. Oavsett om gud finns eller inte är något man inte ska debattera. Det finns inga bevis för hans existens, men samtidigt så kan man använda oförmågan till en bättre förklaring till skapelsen användas, dock bristfälligt, som bevis för en existens.
Men det är inte metafysik vi ska snacka om, utan om den bild de flesta har av gud som identitet. Jag tror att om gud skulle existera skulle han vara en vilja av helt andra egenskaper dem de religiösa vill tillskriva honom. Världen är skit, plain and simple. Folk svälter, folk dör, jordbävningar, syfilis, malaria, avund och såpoperor, detta är världen. Om gud finns, reflekterar inte denna världen de egenskaper han innehar? Är inte detta en bild av hans vilja? Gud är omniotent, universum är hans kanvas och vi står i centrum av målningen. Gud är inte god, gud är, om något, mänsklig och genom detta, full av svek. En egenskap som symboliserar människan som ras är egoism. Vi tror, framför allt annat, på oss själva. Gud är en egotripp.
Alla som tror att gud är god, var fan kommer det från? Lurar ni inte bara er själva? Jag kan visserligen förstå varför man väljer att spendera sina liv i sin lilla religiösa bubbla eftersom den skyddar från den tragiska verklighet som omger oss. Många står inte ut med tanken att vi bara är lite mögel på en stor bit jord som roterar kring en brinnande gasjätte. Vissa måste tro att det finns en "förklaring" till allt. Ett syfte och mål med det allra minsta liv.
Det är i alla fall vad jag själv tror är sant. För mig är sanningen uppenbar, varför är den inte det för alla andra?
Men det är inte metafysik vi ska snacka om, utan om den bild de flesta har av gud som identitet. Jag tror att om gud skulle existera skulle han vara en vilja av helt andra egenskaper dem de religiösa vill tillskriva honom. Världen är skit, plain and simple. Folk svälter, folk dör, jordbävningar, syfilis, malaria, avund och såpoperor, detta är världen. Om gud finns, reflekterar inte denna världen de egenskaper han innehar? Är inte detta en bild av hans vilja? Gud är omniotent, universum är hans kanvas och vi står i centrum av målningen. Gud är inte god, gud är, om något, mänsklig och genom detta, full av svek. En egenskap som symboliserar människan som ras är egoism. Vi tror, framför allt annat, på oss själva. Gud är en egotripp.
Alla som tror att gud är god, var fan kommer det från? Lurar ni inte bara er själva? Jag kan visserligen förstå varför man väljer att spendera sina liv i sin lilla religiösa bubbla eftersom den skyddar från den tragiska verklighet som omger oss. Många står inte ut med tanken att vi bara är lite mögel på en stor bit jord som roterar kring en brinnande gasjätte. Vissa måste tro att det finns en "förklaring" till allt. Ett syfte och mål med det allra minsta liv.
Det är i alla fall vad jag själv tror är sant. För mig är sanningen uppenbar, varför är den inte det för alla andra?
Kommentarer
Trackback
