Portvin

David satt vid den andra ändan bordet, motsatt från mig. Stolen var speciell, det hade tagit mig några timmar att förbereda, men nu ser jag frukten av mitt arbete. David är fastspänd på ett sätt att han bara kan röra högra armen, men det är väl allt som behövs för att äta eller? Vi har det trevligt, han och jag.

 ”Mina vänner brukar oftast beställa någon sorts dessert efter maten. Det har aldrig fungerat för mig. Självklart kan det vara gott med en kraftfull kladdkaka eller en syrlig fruktcocktail, men jag föredrar att dricka min efterrätt.
Ett glas kaffe med whiskey? Ren whiskey? Eller ett riktigt gott portvin som detta här.”
Jag håller upp glaset med mitt röda vin och visar David. Jag luktar på vinet, andas in den söta fruktdoften.
”Det är inte många som vet varför det heter portvin eller vad skillnaden är mellan en vanlig Bordeaux och denna söta dessert.” Jag smuttar på vinet och låter tungan samla smaken innan jag sväljer.
David har inte rört sin mat än.

”Jag skämmer verkligen bort mig idag, ”tömmer glaset och häller upp ett till, ”men det är faktiskt ett speciellt tillfälle vi firar inte sant? Vad pratade vi om? Jo, just det, viner. Jo, portvin kommer faktiskt från Douro dalen i norra Portugal. Anledningen till att det odlas just där beror på skifferjordarna som, sedan flera hundra år tillbaka, är ett krav för att få odla druvor till portvin. De flesta tror att portvin bara är ett annat rödvin, en aning starkare och sötare, men i övrigt, bara ett annat rödvin. Det finns inte många som vet att det även finns vita portviner, men de har inte jag fastnat för. Det är inte smaken hos det vita portvinet, utan charmen hos det röda som gör att jag föredrar rött. Jag menar, bara se på det, lukta och smaka på det. Det är vackert, kraftfullt samtidigt som det är sött. Det är romantiskt som en vacker dikt. Det är vulgärt, groteskt och arrogant. Rött portvin är en julafton tillsammans med hela familjen där man tittar på grovporr istället för Kalle anka. Det är en orgie på ett ålderdomshem. Det är en motorsåg i en operationssal. Nej, vita viner är inte alls något för mig. Du får gärna smaka lite, men du måste äta upp först David.”

David äter inte.
Jag har lagt ned riktigt mycket tid på maten. Inte måltiden som så, men det hade tagit mycket förberedelser att få köttet till bordet. Måltiden var enkel, vitlöksbröd som jag bakat själv och en rödvinssås. Självklart hade vi även sallad och hemmagjord pesto, för att bidra med en frisk krispig känsla, men köttet stod verkligen i fokus.
David hade inte rört maten sedan jag serverade honom. Han hade nog inte rört sig själv heller för den delen, det var som att spendera tid med en vaxdocka. Visserligen en vaxdocka som kan blöda, men ändå inget annat än en vaxdocka. Jag hade en fantasi där jag delade Davids huvud vertikalt på mitten och pressade toppen i en juicepress. Jag åt hans fingrar med hemmagjord barbecue sås, som kycklingvingar.

”David”, frågade jag, ”du äter inte?” Ingen reaktion. ”Smakar inte din syster bra?”

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0