Ingen knackade

Jag tror det var när ingen knackade på min dörr som jag förstod. På skärmen river en clown ett kärleksbrev i bitar. Han har vit färg i ansiktet. Näsan är röd och kläderna trasiga; en clown.
Jag stänger av och sträcker mig efter en penna. För att skriva bra måste jag ha 0.5 stift. Är blyet tjockare blir bokstäverna hemska.
Jag rullar pennan efter varje ord.
Min syster pratade om sin uppväxt igår. Stora delar var min uppväxt.

När de frågade Dali om hur det kändes att vara den bästa konstnären i världen svarade han att han var en dålig konstnär. För att vara bra måste du vara lite dum. Han föredrog att vara intelligent och måla dålig. När jag skriver använder jag aldrig sudd. Det är viktigt att jag behåller ett flöde. Ibland hinner inte handen med.

Utanför knackar ingen på dörren. Utanför flyttar grannen möbler.
Musiken ändras.
Jag tänker, men slutar snart igen.

Tåget var framme 17:40. Jag var hemma 18:00. Jag går alltid hem. Idag regnade det. Jag vände mig om och letade bland alla hårfärger, men hittade inte rätt. Kanske var den hemma? Eller inte.
Om du låtsas att någon tittar på dig uppför du dig annorlunda. Jag var först av tåget idag. Hundratals ögon såg min rygg försvinna. Så var det, i min fantasi.
Mannen i korvkiosken säljer kaffe för 10:- koppen. Flickan bakom säljer jordgubbar. Jag vet inte vad de kostar.
Jag korsar parkeringen. En dam springer mot sin bil. Hon har en påse i handen. Jag vet inte vad hon köpt. Det är nog regnet som får henne att skynda. Hon hade fel hårfärg.
 Snart skulle jag gå förbi en man med en cykel. Han såg gammal ut. Kläderna var trasiga. Han hade vantar som lämnade fingertopparna fria. Några påsar hängde på cykeln. De var fulla med returburkar. Han hade armen nere i en soptunna. Han var en clown. Han hade inte vit färg i ansiktet. Den röda näsan saknades. Jag undrar om han rivigt i sönder ett kärleksbrev? Jag har.
Han var nog inte en clown ändå. Jag skyndar vidare förbi en bensinmack förbi några hus förbi en åker förbi andra hus över en väg genom en dörr uppför några trappor genom en dörr. Jag är hemma.
Utanför är grannen borta. Ingen knackar på min dörr. Jag rullar pennan och skriver vidare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0