Den fjärde dejten
Detta var den fjärde dejten på ett halvår och jag hoppades verkligen inte på en femte. Men jag har slutat bry mig. Män är inte män nuförtiden. Män idag är kvinnor som försöker vara män som försöker vara det kvinnor vill att de ska vara. Dagens män, dagens goda makar som jag ser dagligen, får mig att må illa. De skrämmer mig. Systemet, samhället och kvinnor skrämmer mig. Jag blir alltid lika road av att ta en promenad genom shoppinggatan. Den gata där alla affärer (de som räknas) ligger. Jag ser män, lydiga som polishundar, följa sina fruar i osynliga koppel. De dras runt i alla affärer. Männen ska inte själva ha något, och om de skulle så är det ändå deras bihang som väljer ut både färg och storlek. Männen idag går klädda i kläder som deras fruar köpt till dem. Männen idag är kvinnornas nya barbiedockor, som de kan klä av och på. Männen idag är lydiga, väluppfostrade och viljelösa skal som följer sina kvinnor runt runt, alltid någon meter bakom. Skulle männen väl stöta på en annan man brukar konversationen bestå av ett hastigt ”Hallå” och knappast det. Jag tror de skäms. Män är små barn och kvinnor idag har blivit deras mammor, som alltid vet vad som är bäst.
Män idag tror alltid att de kan äga mig. Jag ska på dejt idag och jag blir förvånad om tönten lyckas leva upp till de krav jag sätter. Samtliga av mina få väninnor har män och en del är redan gifta och har ett eller flera barn. Jag ömkar dem. De lever alla enligt den mall som samhället försöker forma oss efter. De tror att sann lycka uppnås genom att vara en lydig konsument och en moder som får uppfostra sina egna barn i ett tryggt hem. De har två stabila inkomster, åker utomlands varje sommar (alltid till samma ort, mer eller mindre) och de kör vars en bil. De tävlar alltid sinsemellan och unnar ingen annan någon glädje. Alla kvinnor är missunnsamma.
Rickard, min dejt du jour, står redan utanför restaurangen och väntar. Jag sitter på caféet mittemot och har tittat på honom i snart en kvart. Han är tidig, säkra tecken på osäkerhet och att han är desperat. Han är ganska snygg men jag har sedan länge lyckats se igenom den fasad alla män (singlar) försöker lura oss kvinnor med. De klär sig så som alla modetidningar visar. De ser en bild på George Clooney eller Hugh Jackman och vill vara dem. De tror att alla de män som är på framsidan av en modetidning är självständiga starka karlar som tar på sig vilka jävla kläder de vill. Men i själva verket är det kvinnor som bestämmer över modevärlden. Det är kvinnor som säger till modellerna, dessa vältränade, slimmade och vedervärdiga starka män vad de ska ha på sig. Det är kvinnor som styr vad män ska ha för kläder. Rickard står på andra sidan gatan och tror att det är han själv som är herre över sin garderob. Att det är han som valt vad han ska ha på sig idag. Men egentligen valdes dessa kläder ut av någon annan före honom, en kvinna.
Fem minuter kvar till vår reservation. Jag ringer honom och säger att jag är på väg. Han berättar att även han snart är framme. Han ljuger för mig. Stora minuspoäng redan och hade det inte varit för att jag ägnat två timmar på att göra mig i ordning hade han fått spendera kvällen tillsammans med en tom stol. Vad är det med män och lögner egentligen? Finns det en man som är kapabel till att tala sanning under en hel konversation? Jag är tveksam. Han försvinner in på restaurangen och jag är redan på väg tvärs över gatan när dörren slår igen bakom honom.
Det är ett fint ställe han har valt ut. Man blir inte imponerad av inredningen. Tavlorna och den fjantiga dekorationen som ska ge stället sin lilla twist av personlighet lyckas helt undgå alla. Belysningen är dämpad och hemtrevlig. Atmosfären är romantisk och det sitter en kille i ett hörn och spelar Chopin på ett piano. Han har dessutom lyckats ordna så vi får sitta i en eget litet bås som är avskilt precis så mycket att det lilla mysiga inte ska gå över till cellskräck. Jag är nästan beredd att förlåta honom för lögnen tidigare när han gör bort sig igen. Tönt.
Han försöker prata med mig. Jag är reserverad så som en dam ska vara, tror han, men egentligen försöker jag läsa menyn och hans jävla babbel stör mig. Han har inte ens lyft upp sin meny som ligger framför honom. Han tror han pratar med mig men egentligen är det min meny han snackar med och den lyssnar inte.
”Jag tror jag ska ta vitlöksbröd till förrätt”, säger jag för att testa honom. ”Jag ska ta räkorna”, svarar han utan att tveka. Tydligen är han bekant med deras meny och det är uppenbart att detta inte är första gången han är här. Jag undrar hur många andra tjejer han lurat med in i detta ”romantiska” lilla bås. Hur många andra kvinnor har han försökt förföra på denna restaurang? Var detta kanske samma stol som hans ex brukade sitta i? Vad sitter han och tänker nu? Tänker han på alla de andra han fick knulla efter en lyckad kväll här? Förresten är restaurangen inte speciellt fin. Den är ju inte speciellt märkvärdig och pianomusiken har börjat gå mig på nerverna. Dessutom är maten inte speciellt dyr, är jag inte värd mer din snåla jude? Eller är det så att du inte tror att jag har råd själv? Kallar du mig fattig ditt as? Har du någon aning vad mina naglar kostade? Dessutom, en lektion till alla er killar där ute: När tjejen beställer vitlöksbröd gör ni bäst i att beställa samma. Vi tjejer vet nämligen att vi kommer stinka skit under resten av hela kvällen och om det finns något som är avtändande för oss tjejer är att veta att man själv stinker i käften. Även om ni är trogna lydiga hundar som ljuger oss rakt upp i ansiktet när vi frågar om vi stinker vitlök så vet vi sanningen. Om Rickard däremot hade beställt vitlöksbröd så hade han blivit immun mot in stank. Ät du dina jävla räkor, jag skiter i vilket. Det blir inga kyssar för dig ikväll. Tönt.
”En vän som brukar äta här rekommenderade räkcocktailen.”, säger han som om han försökte förklara sig. ”Jag har aldrig varit här tidigare”, fortsätter han, ”men det verkar mysigt.” Han ser sig omkring och är tyst ett tag. Äntligen lite lugn och ro. Jag skummar snabbt igenom menyn. Jag känner en stark lust för kött. En stor röd biff med potatis och en gräddig sås.
Men när servitrisen kommer händer något som jag, trots min stora erfarenhet av att dejta, aldrig varit med om. Rickard börjar prata med servitrisen på ett sätt som går bortom artighet. Är hon snyggar än mig? Vill du kanske knulla henne istället? Hon ser inte ut att vara en dag över arton din äckliga jävel. Jag sitter själv och försöker bestämma mig för huvudrätten och jag är mellan två olika rätter när jag hör han beställa en flaska vin. Jag hoppas för hans del att det är rött.
Det är då jag hör: ”Bra, och vad vill herrn beställa?”, från servitrisen. Har han precis beställt för mig? Han rycker åt sig menyn ur mina händer. Min jävla meny! Han bläddrar lite nonchalant i min meny, ni vet den menyn som jag hade på min plats som jag hela tiden tittade i. Den menyn som jag satt och läste när han, den lilla äckliga översittarbögen, slet den åt sig. Vem fan tror han att han är? Han tar sin tid nu, läser noga om varje maträtt och ställer några frågor åt servitrisen om något skit som jag inte ens orkar lyssna på. Jag sitter och glor på honom. Padda. Vad är det för slips han har förresten? Är den lila? Jag lade inte märke till den tidigare. Men så lade jag knappast märke till några detaljer tidigare. Lila slips? Du känner inte för att komma ut från garderoben snart? Varför tittade du inte igenom din egen meny direkt när vi satte oss din fjant? Servitrisen verkar stressad och skiftar vikt från ben till ben. Du ska vara glad, tänker jag menat år servitrisen, du kan sticka iväg efter vi har beställt medan jag måste sitta kvar här och våndas.
Män idag tror alltid att de kan äga mig. Jag ska på dejt idag och jag blir förvånad om tönten lyckas leva upp till de krav jag sätter. Samtliga av mina få väninnor har män och en del är redan gifta och har ett eller flera barn. Jag ömkar dem. De lever alla enligt den mall som samhället försöker forma oss efter. De tror att sann lycka uppnås genom att vara en lydig konsument och en moder som får uppfostra sina egna barn i ett tryggt hem. De har två stabila inkomster, åker utomlands varje sommar (alltid till samma ort, mer eller mindre) och de kör vars en bil. De tävlar alltid sinsemellan och unnar ingen annan någon glädje. Alla kvinnor är missunnsamma.
Rickard, min dejt du jour, står redan utanför restaurangen och väntar. Jag sitter på caféet mittemot och har tittat på honom i snart en kvart. Han är tidig, säkra tecken på osäkerhet och att han är desperat. Han är ganska snygg men jag har sedan länge lyckats se igenom den fasad alla män (singlar) försöker lura oss kvinnor med. De klär sig så som alla modetidningar visar. De ser en bild på George Clooney eller Hugh Jackman och vill vara dem. De tror att alla de män som är på framsidan av en modetidning är självständiga starka karlar som tar på sig vilka jävla kläder de vill. Men i själva verket är det kvinnor som bestämmer över modevärlden. Det är kvinnor som säger till modellerna, dessa vältränade, slimmade och vedervärdiga starka män vad de ska ha på sig. Det är kvinnor som styr vad män ska ha för kläder. Rickard står på andra sidan gatan och tror att det är han själv som är herre över sin garderob. Att det är han som valt vad han ska ha på sig idag. Men egentligen valdes dessa kläder ut av någon annan före honom, en kvinna.
Fem minuter kvar till vår reservation. Jag ringer honom och säger att jag är på väg. Han berättar att även han snart är framme. Han ljuger för mig. Stora minuspoäng redan och hade det inte varit för att jag ägnat två timmar på att göra mig i ordning hade han fått spendera kvällen tillsammans med en tom stol. Vad är det med män och lögner egentligen? Finns det en man som är kapabel till att tala sanning under en hel konversation? Jag är tveksam. Han försvinner in på restaurangen och jag är redan på väg tvärs över gatan när dörren slår igen bakom honom.
Det är ett fint ställe han har valt ut. Man blir inte imponerad av inredningen. Tavlorna och den fjantiga dekorationen som ska ge stället sin lilla twist av personlighet lyckas helt undgå alla. Belysningen är dämpad och hemtrevlig. Atmosfären är romantisk och det sitter en kille i ett hörn och spelar Chopin på ett piano. Han har dessutom lyckats ordna så vi får sitta i en eget litet bås som är avskilt precis så mycket att det lilla mysiga inte ska gå över till cellskräck. Jag är nästan beredd att förlåta honom för lögnen tidigare när han gör bort sig igen. Tönt.
Han försöker prata med mig. Jag är reserverad så som en dam ska vara, tror han, men egentligen försöker jag läsa menyn och hans jävla babbel stör mig. Han har inte ens lyft upp sin meny som ligger framför honom. Han tror han pratar med mig men egentligen är det min meny han snackar med och den lyssnar inte.
”Jag tror jag ska ta vitlöksbröd till förrätt”, säger jag för att testa honom. ”Jag ska ta räkorna”, svarar han utan att tveka. Tydligen är han bekant med deras meny och det är uppenbart att detta inte är första gången han är här. Jag undrar hur många andra tjejer han lurat med in i detta ”romantiska” lilla bås. Hur många andra kvinnor har han försökt förföra på denna restaurang? Var detta kanske samma stol som hans ex brukade sitta i? Vad sitter han och tänker nu? Tänker han på alla de andra han fick knulla efter en lyckad kväll här? Förresten är restaurangen inte speciellt fin. Den är ju inte speciellt märkvärdig och pianomusiken har börjat gå mig på nerverna. Dessutom är maten inte speciellt dyr, är jag inte värd mer din snåla jude? Eller är det så att du inte tror att jag har råd själv? Kallar du mig fattig ditt as? Har du någon aning vad mina naglar kostade? Dessutom, en lektion till alla er killar där ute: När tjejen beställer vitlöksbröd gör ni bäst i att beställa samma. Vi tjejer vet nämligen att vi kommer stinka skit under resten av hela kvällen och om det finns något som är avtändande för oss tjejer är att veta att man själv stinker i käften. Även om ni är trogna lydiga hundar som ljuger oss rakt upp i ansiktet när vi frågar om vi stinker vitlök så vet vi sanningen. Om Rickard däremot hade beställt vitlöksbröd så hade han blivit immun mot in stank. Ät du dina jävla räkor, jag skiter i vilket. Det blir inga kyssar för dig ikväll. Tönt.
”En vän som brukar äta här rekommenderade räkcocktailen.”, säger han som om han försökte förklara sig. ”Jag har aldrig varit här tidigare”, fortsätter han, ”men det verkar mysigt.” Han ser sig omkring och är tyst ett tag. Äntligen lite lugn och ro. Jag skummar snabbt igenom menyn. Jag känner en stark lust för kött. En stor röd biff med potatis och en gräddig sås.
Men när servitrisen kommer händer något som jag, trots min stora erfarenhet av att dejta, aldrig varit med om. Rickard börjar prata med servitrisen på ett sätt som går bortom artighet. Är hon snyggar än mig? Vill du kanske knulla henne istället? Hon ser inte ut att vara en dag över arton din äckliga jävel. Jag sitter själv och försöker bestämma mig för huvudrätten och jag är mellan två olika rätter när jag hör han beställa en flaska vin. Jag hoppas för hans del att det är rött.
Det är då jag hör: ”Bra, och vad vill herrn beställa?”, från servitrisen. Har han precis beställt för mig? Han rycker åt sig menyn ur mina händer. Min jävla meny! Han bläddrar lite nonchalant i min meny, ni vet den menyn som jag hade på min plats som jag hela tiden tittade i. Den menyn som jag satt och läste när han, den lilla äckliga översittarbögen, slet den åt sig. Vem fan tror han att han är? Han tar sin tid nu, läser noga om varje maträtt och ställer några frågor åt servitrisen om något skit som jag inte ens orkar lyssna på. Jag sitter och glor på honom. Padda. Vad är det för slips han har förresten? Är den lila? Jag lade inte märke till den tidigare. Men så lade jag knappast märke till några detaljer tidigare. Lila slips? Du känner inte för att komma ut från garderoben snart? Varför tittade du inte igenom din egen meny direkt när vi satte oss din fjant? Servitrisen verkar stressad och skiftar vikt från ben till ben. Du ska vara glad, tänker jag menat år servitrisen, du kan sticka iväg efter vi har beställt medan jag måste sitta kvar här och våndas.
Kommentarer
Postat av: PO
Sjukt bra! :P
Trackback
