livet från Unit 731

Jag kan vara en bättre människa. En bättre person. Jag vet att jag kan vara en bättre vän, son, bror, pojkvän, älskare, konsument, kock, medmänniska. Jag har recepet i huvudet som kan göra mig till allt detta, en bättre version av den jag är nu. Alla kan och vet hur det ska gå till, hur de ska maka sig till en bättre framställning av sig själva, men ingen orkar. Ingen vill, jag vill inte för jag bryr mig inte. Jag kunde ge tiggaren där borta 20 kr och mycket mer utan att mitt liv gick fel, jag kan ha större tålamod mot min flickvän. Jag borde hälsa på min mamma oftare, lyssna på min syster mer. Jag kan vara mindre egoistisk i sängen. Jag hade kunnat engagera mig i fattiga, i svältande barn, skänka pengar till cancerforskning, handla ekologiskt, borsta tänderna oftare och försöka le mer.
Nu är frågan; varför? Varför gör jag inte allt detta om jag vet att det blir till det bättre för alla? Hahaha, jo för jag orkar inte som jag skrev innan. Ingen orkar eller bryr sig. Alla bryr sig bara om sig själva och har föga ork eller tålamod över till annat. Vi kan alla bli de helgon vi vill att alla andra ska bli, men vi vill inte själva ta oss den tid att göra den lilla förändring i våra liv så vi kommer ett steg nämre Jesus, Muhammed eller Dalai Lama. Palla vara ett helgon när man är omgiven av likgiltighet.

Jag ville bara fästa er uppmärksamhet vid att ni faktiskt kan vara bättre än de ni är nu, och jag vet att ingen som läser detta kommer bry sig. Haha, inte ens jag.