Den andre och den egna
Det förefaller vara på ett sätt som bestört nog inte var nog effektivt för någon av de båda herrarna, som i detta fall inte kände varandra väl då de aldrig tidigare träffats men under omständigheterna skulle komma att bli mycket goda vänner, sina meninsskiljaktigheter till trots, men med sina likheter helt sopa bort all form av samarbete, kompanjonskap, ja effektivitet dem emellan.
Visserlien skulle en serie händelser vars start hade en historia långt mycket äldre än någon av de båda herrarna, som trots sin goda fysikt var en bit komna åren, kulminera i att dessa båda herrar skulle döda varandra. Men hur skulle de båda herrarna, båda ovetande om den rad händelser som de båda var centrum för, kunna undvika, ändra, ja bryta det som stod framför dem?
De båda hälsade på varandra, artigt och noga, bugade och skakade hand. Presenterade sig för varandra, bugade igen och erbjöd den andre att sitta först. Middagen var god sade man, vinet smakade bra och det skålades till varandras lycka och långa liv, föga visste de ju att de båda var döda i slutet av denna text.
De båda insiterade på att få ta hand om notan och de båda nekade den andre om detsamma tre gånger, tills de betalade var för sig, eller rättare sagt, de betalade för varandra.
Ute på gatan regnade det och blåste, man erbjöd varandra sitt paraply, och efter tre nekanden gick de hem tillsammans med varandras paraply. Väl hemma bjöds det på Whiskey och Gin, glas på glas, skål på skål, tills de båda hade svårigheter att hålla sig vakna. Så de somnade tillsammans i soffan, med den andres kudde, under varandras täcke, drömmande varandras drömmar om den andres fru.
Morgonen kom, och med den de båda herrarnas huvudvärk. De beskyllde varandra för den gångna kvällen, för notan de betalat, för drinkarna de druckit och kudden som man sovit på. Man började munhuggas, den ena med den andres svordommar, och där ord inte var nog tog häderna vid. Man slogs, höger på vänster kind, vänster på höger kind. Man drog paraplyer och började korsa dem som om de vore svärd. Sådant oväsen man förde, så till den grad att grannarna insisterade att de båda männen skulle lösa sin despyt, sitt gräl, sitt bråk, ja sitt slagsmål på annan ort. Så männen föreslog sina sommarhus och efter tre nekanden och insisteranden begav sig de båda männen till varandras hus och började där invänta den andre.
Utan nyckel till den andres dörr blev de båda nekade ingång till den andres hus, och därför satt man på den andres utemöbler och väntade. Då husen låg föga tjugotal meter från varandra började männen snart kasta fula ord till varandra och utmanande den andre till den egna tomten för att där avgöra det med kniv och duk. Efter en del insisteranden och nekanden började man sin drabbning, sin holmgång, ja sin duell med den andres kniv och den andres duk. Kniven i höger, duken lindad runt vänster. Man uppmanade varandra att inleda med det första hugget, det första sticket, ja det första slaget tills de båda kastade sig över varandra. Knivarna skar, dukarna skars, gubbarna svettades, svor och spottade. De slogs, högg och parrerade långt om länge, tills blodet flöt, svetten rann och andetagen var tunga. Man uppmanade varandra att vila i den andres stuga där man kunde lägga om varandras sår, vässa den andres kniv och erbjuda varandra en färsk och hel duk.
Då dagen börjat ge efter för kvällen, så som den alltid gör, erkände sig männen trötta och föreslog vila tills de var friska, utvilade och dagen var ny. På natten när man trodde den andre sova, de båda snarkade högt för att lura den andre, smög de båda upp ur den andres säng, ut ur den andres hus, kilade över den andres lilla gård, om varandra och in i det egna huset bara för att finna soffan, sängen, ja huset, tomt. De båda herrarna bespottade den andres låga känsla för heder och skrek, rasande över sin egna känsla för heder, då de precis bespottat sig själva. Ursinniga rusade de båda herrarna ut i natten bärande varandras kniv och varandras morgonkappa. Blinda av ilska stötte man den andres kniv i den andres hjärta. Den egna kniven i den egna kroppen.De båda föll döda ned på den andres gräs. Aldrig har man sedan dess sett broderskap och generositet vid dess like. Sannerligen var dessa två män en förebild för oss alla, deras mord och död till trots.
Visserlien skulle en serie händelser vars start hade en historia långt mycket äldre än någon av de båda herrarna, som trots sin goda fysikt var en bit komna åren, kulminera i att dessa båda herrar skulle döda varandra. Men hur skulle de båda herrarna, båda ovetande om den rad händelser som de båda var centrum för, kunna undvika, ändra, ja bryta det som stod framför dem?
De båda hälsade på varandra, artigt och noga, bugade och skakade hand. Presenterade sig för varandra, bugade igen och erbjöd den andre att sitta först. Middagen var god sade man, vinet smakade bra och det skålades till varandras lycka och långa liv, föga visste de ju att de båda var döda i slutet av denna text.
De båda insiterade på att få ta hand om notan och de båda nekade den andre om detsamma tre gånger, tills de betalade var för sig, eller rättare sagt, de betalade för varandra.
Ute på gatan regnade det och blåste, man erbjöd varandra sitt paraply, och efter tre nekanden gick de hem tillsammans med varandras paraply. Väl hemma bjöds det på Whiskey och Gin, glas på glas, skål på skål, tills de båda hade svårigheter att hålla sig vakna. Så de somnade tillsammans i soffan, med den andres kudde, under varandras täcke, drömmande varandras drömmar om den andres fru.
Morgonen kom, och med den de båda herrarnas huvudvärk. De beskyllde varandra för den gångna kvällen, för notan de betalat, för drinkarna de druckit och kudden som man sovit på. Man började munhuggas, den ena med den andres svordommar, och där ord inte var nog tog häderna vid. Man slogs, höger på vänster kind, vänster på höger kind. Man drog paraplyer och började korsa dem som om de vore svärd. Sådant oväsen man förde, så till den grad att grannarna insisterade att de båda männen skulle lösa sin despyt, sitt gräl, sitt bråk, ja sitt slagsmål på annan ort. Så männen föreslog sina sommarhus och efter tre nekanden och insisteranden begav sig de båda männen till varandras hus och började där invänta den andre.
Utan nyckel till den andres dörr blev de båda nekade ingång till den andres hus, och därför satt man på den andres utemöbler och väntade. Då husen låg föga tjugotal meter från varandra började männen snart kasta fula ord till varandra och utmanande den andre till den egna tomten för att där avgöra det med kniv och duk. Efter en del insisteranden och nekanden började man sin drabbning, sin holmgång, ja sin duell med den andres kniv och den andres duk. Kniven i höger, duken lindad runt vänster. Man uppmanade varandra att inleda med det första hugget, det första sticket, ja det första slaget tills de båda kastade sig över varandra. Knivarna skar, dukarna skars, gubbarna svettades, svor och spottade. De slogs, högg och parrerade långt om länge, tills blodet flöt, svetten rann och andetagen var tunga. Man uppmanade varandra att vila i den andres stuga där man kunde lägga om varandras sår, vässa den andres kniv och erbjuda varandra en färsk och hel duk.
Då dagen börjat ge efter för kvällen, så som den alltid gör, erkände sig männen trötta och föreslog vila tills de var friska, utvilade och dagen var ny. På natten när man trodde den andre sova, de båda snarkade högt för att lura den andre, smög de båda upp ur den andres säng, ut ur den andres hus, kilade över den andres lilla gård, om varandra och in i det egna huset bara för att finna soffan, sängen, ja huset, tomt. De båda herrarna bespottade den andres låga känsla för heder och skrek, rasande över sin egna känsla för heder, då de precis bespottat sig själva. Ursinniga rusade de båda herrarna ut i natten bärande varandras kniv och varandras morgonkappa. Blinda av ilska stötte man den andres kniv i den andres hjärta. Den egna kniven i den egna kroppen.De båda föll döda ned på den andres gräs. Aldrig har man sedan dess sett broderskap och generositet vid dess like. Sannerligen var dessa två män en förebild för oss alla, deras mord och död till trots.
Kommentarer
Trackback
