Att vara älskad av Honom
- "Jag tror på kärlek."
- "Du älskar ingen eller inget."
- "Sant, men jag vet att kärlek finns. Gud älskar mig."
- "Gud älskar inte dig. Han älskar oss, människor, men inte dig. Han avskyr dig. Han kastade ned dig på jorden för att du trotsade honom."
- "Tror du verkligen att Gud kan känna avsky? Ni människor glömmer så lätt, att Gud skapade även mig. Gud är perfekt och skapelsen som han gjort måste ju då även den vara perfekt. Jag är en del av skapelsen, avsiktligt. Gud älskar sin skapelse och allt i den. Även mig. Varför skulle han annars hålla på med denna långa lektion som började när Eva och Adam åt från trädet?"
- "Vilken lektion? Vad snackar du om?"
- "Har du någon aning om vad Eva och Adam satte igång när de åt av frukten? De ifrågasatte Gud, trotsade honom."
- "För att du förledde dem. Du ljög för Eva."
- "Sant, jag förleder och förråder. Men hennes val var lika fritt som alla människors val är idag. Man är ganska snabb med att döma mig för mina lögner, men är det inte egentligen Guds fel? I grund och botten? När man ger människor något som en fri vilja måste man vara beredd att ta konsekvenserna. Gud visste vad som skulle hända. Han kände till Evas val innan Eva själv gjorde det. Gud straffade Adam och Eva, och alla deras avkommor, och även mig för vårt svek mot honom. Men det är jag som ska lära mig en läxa."
- "Vilken läxa?"
- "När Eva lyssnade på mig så tyckte hon om min version av skapelsen, hon lyssnade på mina råd och mina ord, och ville ha det jag berättade om. Hon ville kunna skilja gott från ont. Hon trotsade gud, gick emot honom och hans styre. Du förstår; jag tror att jag kan ge människorna en bättre värld. Vad jag vet är att jag förstår människorna bättre än Gud gör, för jag är här nere hos er. Mitt styre hade varit bättre för människor. Men Gud menar annorlunda, och därför har han lämnat över jorden till mig så jag kan försöka styra den."
- "Du gör ett ganska kasst jobb, måste jag ju säga."
- "Ah, men du förstår, Gud fuskar."
- "Menar du att han saboterar för dig? Snacka skit...låter bara som en dålig ursäkt för den skit du inte klarar av att kontrollera."
- "Inte alls. Men det är inte det som är det viktiga. Det jag vill komma fram till är att Gud älskar mig faktiskt mer än er människor. Han gav mig världen som lekplats, och med den alla människor och djur. Låter det som han avskyr mig? Han ger mig en chans att styra världen och han förväntar sig att jag ska misslyckas. Förmodligen kommer jag göra det, men ni människor kommer snart inse, att Gud älskar mig mer. Han satte människan i mitt våld. Han låter er gå igenom tusentals år av krig, svält och skit, allt för en princip. För att visa en poäng. Så du ser; därför tror jag på kärlek, för jag är älskad av Honom."
- "Du älskar ingen eller inget."
- "Sant, men jag vet att kärlek finns. Gud älskar mig."
- "Gud älskar inte dig. Han älskar oss, människor, men inte dig. Han avskyr dig. Han kastade ned dig på jorden för att du trotsade honom."
- "Tror du verkligen att Gud kan känna avsky? Ni människor glömmer så lätt, att Gud skapade även mig. Gud är perfekt och skapelsen som han gjort måste ju då även den vara perfekt. Jag är en del av skapelsen, avsiktligt. Gud älskar sin skapelse och allt i den. Även mig. Varför skulle han annars hålla på med denna långa lektion som började när Eva och Adam åt från trädet?"
- "Vilken lektion? Vad snackar du om?"
- "Har du någon aning om vad Eva och Adam satte igång när de åt av frukten? De ifrågasatte Gud, trotsade honom."
- "För att du förledde dem. Du ljög för Eva."
- "Sant, jag förleder och förråder. Men hennes val var lika fritt som alla människors val är idag. Man är ganska snabb med att döma mig för mina lögner, men är det inte egentligen Guds fel? I grund och botten? När man ger människor något som en fri vilja måste man vara beredd att ta konsekvenserna. Gud visste vad som skulle hända. Han kände till Evas val innan Eva själv gjorde det. Gud straffade Adam och Eva, och alla deras avkommor, och även mig för vårt svek mot honom. Men det är jag som ska lära mig en läxa."
- "Vilken läxa?"
- "När Eva lyssnade på mig så tyckte hon om min version av skapelsen, hon lyssnade på mina råd och mina ord, och ville ha det jag berättade om. Hon ville kunna skilja gott från ont. Hon trotsade gud, gick emot honom och hans styre. Du förstår; jag tror att jag kan ge människorna en bättre värld. Vad jag vet är att jag förstår människorna bättre än Gud gör, för jag är här nere hos er. Mitt styre hade varit bättre för människor. Men Gud menar annorlunda, och därför har han lämnat över jorden till mig så jag kan försöka styra den."
- "Du gör ett ganska kasst jobb, måste jag ju säga."
- "Ah, men du förstår, Gud fuskar."
- "Menar du att han saboterar för dig? Snacka skit...låter bara som en dålig ursäkt för den skit du inte klarar av att kontrollera."
- "Inte alls. Men det är inte det som är det viktiga. Det jag vill komma fram till är att Gud älskar mig faktiskt mer än er människor. Han gav mig världen som lekplats, och med den alla människor och djur. Låter det som han avskyr mig? Han ger mig en chans att styra världen och han förväntar sig att jag ska misslyckas. Förmodligen kommer jag göra det, men ni människor kommer snart inse, att Gud älskar mig mer. Han satte människan i mitt våld. Han låter er gå igenom tusentals år av krig, svält och skit, allt för en princip. För att visa en poäng. Så du ser; därför tror jag på kärlek, för jag är älskad av Honom."
Kommentarer
Trackback
