livet från Unit 731

Slängde samman detta för 3 minuter sedan. Ska nog fortsätta på det någon annan dag när jag har inspiration och tid. Ska se om det är så svårt som de säger att skriva barnberättelser.

Noir var inte som de andra dockorna. Han varken skrattade, log eller var glad. Han var inte heller ledsen, grät och var nere. Noir hade inget humör som de andra dockorna från fabriken. Det hade blivit fel någonstans, vem kan säga var eller hur? Men fel hade det blivit, när man tillverkade Noir på det löpande bandet. Naturligtvis förstod man det ganska snabbt och inspektören som inspekterar alla dockor, innan de skickas iväg ut i världen till affärerna, lade Noir åt sidan, ned i en stor låda där alla trasiga dockor hamnade. När lådan var full skickades den iväg till lagret på fabriken och där stannade den. Lagret var ingen trevlig plats. Det var mörkt. Även på dagen var det mörkt, som om det alltid var natt. Noir, som varken var glad eller ledsen, låg i sin låda tillsammans med många andra trasiga dockor, som alla var de väldigt ledsna. Hade inte du varit det? Tillverkad i fabriken och sedan nedstoppad i en låda märkt ”Trasig” och sedan ställas i ett mörkt lager någonstans. Dockorna var rädda och ledsna. Men ibland råkade den gamla städaren på fabriken, som städade lagret någon gång i veckan, glömma att släcka ljuset när han gick hem för dagen och då var dockorna glada. Noir var som vanligt varken glad eller ledsen över att det var tänt. Han var inte heller glad att de andra dockorna var glada. Men när det var tänt i lagret hela nätterna brukade Noir vandra omkring och titta på alla de märkliga ting som hamnat där för att inspektören lade det åt sidan. Där fanns leksaksbilar som saknade hjul. Klossar som inte var räta, pusselbitar som aldrig passade och dockor, tusentals dockor nedstoppade i hundratals lådor. En del av dem saknade armar, andra; ben eller huvuden. Några få saknade kroppar. Noir saknade personlighet.