Bluääärgh

Man säger att jag borde överväga att träffa en rådgivare. En terapeut. Psykolog. Hjärnstädare. Kärt barn har många namn. Jag tror inte på terapi. Inte för mig. Jag tror inte på att betala någon - rådgivare - för att få mig att må bättre. Han ska lära mig att trivas med mitt liv, med mig själv. Han kommer få mig att inse att det liv jag lever är helt normalt, att jag är speciell, att det jag känner är normalt (alla känner så ibland, kommer han säga). Men trots att det är normalt, är jag speciell. Han kommer säga det han behöver säga för att jag ska bli "frisk". Jag kommer inte gå till några - rådgivare - för att få hjälp med mitt liv. Mår jag dåligt en dag kan jag hantera det själv. Jag skriver ned hur jag känner mig, och i takt med orden kommer känslorna att försvinna. Om jag skulle beskriva mitt känslomässiga livskulle det vara en jävligt djup grop med mig skyfflande jord ned över känslorna. Det funkar ska ni veta.
Igår när jag gick och lade mig funderade jag (helt seriöst) på att misshandla en polis så jag kan få spendera lite tid i fängelse. Jag får ju självklart vara beväpnad med en kullersten eller något, och vara noga med att få in första slaget så han inte slår tillbaka. Poliserna idag är fan inte kloka. Men så blir jag gripen, erkänner allt och sitter inne något år. Kanske kan lära mig ett och annat. (Som att inte tappa tvålen, haha)

Jag måste bort från mitt liv. Inte mig själv, jag är okej nöjd med mig, men mitt liv. Jag tycker illa om det tv- , reklam- och konsument-styrda samhälle vi lever i. Jag köpte den nya tv´n. Jag var inte lyckligare för det. Reklamen ljög, de sade att jag ville ha den. Man säger att jag ska åka på semester till Grekland, alla där är jätte glada (bildbevis). Ät nyttigare, motionera mer, ha sex, börja dricka, knarka, umgås med vänner, är glass och godis, onanera, göra karriär, tjäna pengar, spendera pengar, skaffa barn, gifta sig, skiljas, köra bil, köpa en ny bil, vara otrogen, besöka prostituerad, gå på fester, sova längre, gå upp tidgare.
Så mycket man kan göra, med så lite tid kvar. Min mormor är döende. Jag vet inte ens om hon klarar sig över julen. Det är onödigt. Det är förtidigt och dessutom förtjänar hon bättre. Men hon är inte unik. Förresten så är vi alla döende. Det är skit med allt. Vår värld är knäpp, men jag vill inte ha den på något annat vis. Mitt liv är en sörja, och det är tamejfan det bästa liv jag kan tänka mig.

Its an insane world and Im glad to be part of it.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0