Mitt liv är över, låt det gå fort

Detta kan vara början på något obehagligt och/eller på något behagligt. Experterna säger att det garanterat kommer vara med dödlig utgång. Men vi gör det ändå. Jag tror på sjukdomar, skador, utgifter, sorg, bråk och eventuella splittringar. Jag hoppas på skratt, hälsa, kärlek och sammanhållning. Vågar man vara så naiv att man hoppas på ett resultat bättre än mig själv? Har jag så stor tro på mig själv i den situation jag snart kommer befinna mig? Ett barn, mitt barn, tillsammans med någon jag inte egentligen älskar. Någon som ska (tillsammans med mig) uppfostra mitt barn.

Jag vet med säkerhet att det kommer bli bråk och skit. Jag vet att ekonimin kommer suga. Min frihet som enskild person kommer vara bunden till ett växande problem som blir verkligt runt tre tusen gram. Min tid som man är förbi, nu är jag en av de där. Den grå massan. Statistiken kallar mig till dess led, kom här och ställd dig bland alla de andra olyckliga föräldrar. Vi har dig nu, förälder. Förälder for life. Mitt liv är över i samma ögonblick som mitt barns börjar. Kan det inte komma fortare? Jag saknar det redan, mitt ofödda barn. Jag älskar det redan, mitt barn som jag aldrig sett. Den lilla amöba i min frus mage som redan får mig att le, som får mig att springa omkring på jobb och prata vuxet hela tiden. Något så litet har ockuperat hela mitt liv, alla mina tankar. Låt det gå fort, låt det komma snart, mitt älskade barn.

Kommentarer
Postat av: alma

ditt älskade barn bör du även komma ihåg består halvt av en människa som du inte älskar innerst inne - är det verkligen det du vill lära ditt barn? Ett barn skall helst ( i mina ögon dvs) skapas av ren o skär kärlek mellan två måänniskor, sen att den kärleken kan förändras efterhand kan bara tiden utvisa... men att skaffa barn med ngn som man innerst inne inte älskar bara för att man vill ha barn låter väldigt... ovuxet o oansvarigt..?

2008-11-04 @ 12:37:57
URL: http://almasolum.blogg.se/
Postat av: Unit

Nu kommer detta kanske svida, men det får man ta. Men din son växer ju knappast upp under världens bästa förutsättningar eller? Om föräldrarna älskar varandra lr inte spelar nog ingen roll, så länge båda älskar barnet. Om jag fick välja mellan föräldrarnas kärlek för varandra lr deras kärlek till deras barn, hade jag valt det senare. Men så är jag kanske inte vuxen eller ansvarig?

2008-11-04 @ 13:39:24
URL: http://unit731.blogg.se/
Postat av: alma

det är vuxet o ansvarigt att försöka göra allt i sin makt för sitt barns förutsättningar, att saker o ting inte går som man planerat är inget man kan rå för, men min son - olycka o allt, var ändå skapad under ren o skär kärlek mellan två människor. Hur mycket jag o min sons far må vara oense över så kommer han alltid vara halva min son.

2008-11-04 @ 22:43:36
URL: http://almasolum.blogg.se/
Postat av: :(

Här måste jag hålla med Unit. Att det viktigaste är att vara älskad av båda föräldrarna. Många barn har avlats i vad man trott var kärlek men sen blev det inte mer.

Biologosk kärlek är inte alltid bäst

2008-11-07 @ 23:18:42
URL: http://libbes.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0