livet från Unit 731

Satt precis och spanade genom mitt schema för de kommande veckorna, schemat för jobb. Och fan vad jag kommer ha kul en del veckor, när jag kommer upp i 47 timmar en vecka, 49 en annan och för att inte glömma den potentiella (om jag jobbar över pga väder) 57 timmars veckan. Hahaha, fan vad jag längtar! Jaja, man ska vara glad att man har ett jobb och en inkomst (har jag hört). Det blir ju knappast någon semester för mig denna sommaren, men jag sparar till nästa då jag förmodligen både sticker till Roskilde och Hultsfred. Sen vill jag utomlands (längre än Danmark), så jag funderar på att åka ned till en gammal polare som bor i Barcelona i Spanien. Han har bott där i tre år typ och det hade varit fett att dra dit. Man kommer ju bo gratis.
Kommer antagligen att sticka till England i vinter men en annan polare som har större delen av sin familj där. Samma tanke, bo gratis och leva bättre för de sparade pengarna. Fick veta för några dagar sedan att jobb är stängt från jul till någon dag efter nyår så att fira nyår utomlands hade inte varit dumt.
Jag har i regel aldrig varit riktigt mycket för att åka utomlands, men man ändras antar jag, och nu sitter man och slöspanar på resor och planerar löst.

Är ledig i morgon dessutom, men jag har planerat in en massa hela dagen. Tvätta, städa och fika. Har dessutom sovmorgon på torsdag så jag tvingar säkert mig in hos någon över natten, eller en bra bit in på den i alla fall. Det suger ju ganska bra att vara fri en vardag när alla jobbar, men jag börjar bli van. Det possitiva är att man kan ta en tur på väla (köpcenter utanför Hbg), och i stort sett vara ensam. Glida omkring bland affärerna och ta det lugnt själv, rensa huvudet och shoppa en smula. Terapi :)

Min gamla mor var här precis och hälsade på med hennes hund. I normala fall är den hunden ett enda stort irritationsmoment, men idag sov hon lugnt och stilla på golvet, föga irriterande. Min mor är toppen, och jag älskar henne, men det blir bäst i små portioner. Hon kan vara en smula dryg ibland, eller så är det vi båda som har så få saker att prata om ibland. Innan var hon min Dr Phil, och jag öppnade mig helt för henne. Nu är hon utelåst och jag har inte nämnt mitt ex för henne på över en månad. För en månad sedan ställde hon en fråga om exet och jag flög i taket. Blev kanske inte så arg, bara frustrerad över att behöva förklara en massa för alla och det hade nog runnit över på vem som helst, mamma hade bara otur att det blev henne. Sedan dess har hon inte frågat och vi pratar inte om det. Men nu, efter två månader finns det inte så mycket att prata om längre. Jag är inte det skal av en personlighet längre som muttrade bittra och cyniska fakta till alla i min närhet. Jag har inte själv sett förvandlingen, men när jag jobbade med Isa igår på jobb påpekade hon hur glad jag verkade. Min första reaktion var ungefär hur fan någon kunde komma och kalla mig av alla människor glad, nästan som att jag blev förolämpad. Men det är nog rätt, jag var på gott humör igår. Att jag arbetade med Isa gjorde inte saker sämre. Vi stod och pratade om en massa sexerfarenheter som tillhörde ovanligheter som första gången, antalet och bästa/sämsta sexpartnern. För att vara tjej har hon en ganska rolig inställning till sex och är dessutom väldigt öppen i ämnet. Så tack Isa för att vi hade kul igår, inte för att du läser min blogg.

Nej men nu ska jag snart (40 min) bege mig till jobb. Är som sagt ledig i morgon så man tar det ganska lugnt på jobb då, och det är en annan inställning, man glider fram på något sätt. Att man dessutom har något att se fram emot i morgon gör ju inte saken värre.

Baj baj!